Ola Carlsson
 

1928 - 2021

Foto: Stewen Quigley BIZART                 .

Ola Carlsson:
VD:n Gösta Virding sa tidigt: ”Dörren är öppen för Dig och alla anställda”. Han bidrog till den öppenhet som starkt präglade Pharmacia.


Fil. mag. 1959 vid Uppsala universitet i kemi, matematik, ekonomisk geografi och pedagogik. Ola Carlsson började som läkemedelskonsulent den 1 augusti 1959, men blev snabbt chef för konsulentverksamheten. Försäljningschef för Läkemedel 1962. Försäljningsdirektör och chef för Läkemedel Sverige 1967. Direktör och chef för Information och Samhällskontakt 1969. Lämnar Pharmacia 1989 och blir 1990 VD för nybildade Uppsvenska Handelskammaren för Uppsala län. Avgår 1997 från Handelskammaren och driver sedan det egna Ola Carlsson Konsult AB.

Uppdrag inom branschorganisationer: styrelseledamot i Läkemedelsindustriföreningen och Kemikontoret. Fullmäktig i Sveriges Industriförbund.

Uppdrag inom näringslivet: ordförande i Upplands Juniorhandelskammare, styrelseledamot i Samhall Upsam, styrelseledamot för Gävleborgs-Kopparbergs Handelskammare, förbundsordförande i Ung Företagsamhet.

Aktiv att driva frågan om att bygga ett konserthus i Uppsala. Initierade Musikens Hus Vänner och var många år dess ordförande.

Intresset för läkemedelsindustrin
Jag kommer från Västergötland och brukar säga att jag var uppvuxen på bräder och spik eftersom min far var verksam inom byggbranschen. Min far hade sagt åt mig att jag borde bli lärare. Jag kom till Uppsala och läste matematik, ekonomisk geografi, kemi och pedagogik. Men i Uppsala såg jag läkemedelsindustrins växande betydelse.

När jag kom till Uppsala 1950 började jag engagera mig i olika föreningar bl a SYNF, Sveriges Yngre Naturvetares Förening. Jag kom därmed i kontakt med forskare när jag läste kemi. En kollega och jag arragarande en tre veckors studieresa 1953 till Holland och Tyskland och besökte Volkswagen, Bayer, Philips och andra ledande företag samt universiteten i Freiburg, Humbolt i Berlin, Münster och Konstanz.

På en liknande studieresa 1956 till USA fick jag ytterligare impulser. Vi besökte Eli Lilly, Pfizer, GM och Dow Chemicals samt Harvard University, Boston University och Princeton University. Vi var 26 unga forskare som var över en månad i USA. Vi sökte ekonomiskt stöd för denna resa. Helst ville vi få staten att medverka. Jag gick upp till ecklesiastikminister Edenman. Han tyckte det var intressant. Vi fick pengar från svenska staten och betydande bidrag från Medical Science och därmed kostade hela resan var och en bara drygt 1 000 kr. Vi fick bl a se den amerikanska varianten av Sputnik och det var mycket intressant. Resan resulterade i att jag inte blev lärare utan jag ville söka mig till läkemedelsindustrin. 

Jag tog kontakt med Kemikontorets VD Peter Fitger som framhöll att läkemedelsindustrin hade en blomstrande framtid och jag sökte sedan både till Astra och Pharmacia.

Början på Pharmacia och konsulentverksamhet
Först verkade det som man inte ville ha mig på Pharmacia. Jag fick tillbaka mina ansökningshandlingar från personalchefen Erik Dahlkvist. Det höll på att ta knäcken på mig, men jag ringde då tillbaka och talade om att man gjort ett misstag. Jag hade ju träffat chefen för Pharmacia Norden Karl-Erik Waller och informationschefen doktor Harry Johansson. De hade sagt att de gärna ville ha mig. Då sa Dahlkvist i telefon att det var fel att ansökan blev returnerad och att jag var välkommen tillbaka. Ibland har jag funderat över varför de anställde mig. Jag var ju naturvetare och fil.mag. och man ville att konsulenterna skulle ha ny bakgrund. 

Jag började den 1 augusti 1959. Min första dag bestod i att jag mötte Karl-Erik Waller och Birger Bergman på en konferens för Läkemedel Sverige som ägde rum på Sigtuna Stadshotell. 

Jag sökte som läkemedelskonsulent, vilket var min första tjänst, men jag hann aldrig ut som konsulent. Först undersökte jag hur konsulenterna utbildade sig. Jag satte mig in i vad konsulenterna kunde. Man ville egentligen ha apotekare och läkare som konsulenter, men företaget kunde inte erbjuda tillräckliga löner. Man måste utbilda konsulenterna i anatomi, fysiologi och läkemedelslära etc. Det var nödvändigt att konsulenterna var utbildade så att de kunde tala fackspråk med läkare och sjuksköterskor. 

Jag blev försäljningschef för Läkemedel 1962 och också chef för de 11 konsulenterna i Sverige. Jag såg bristen på kompetens hos yrkeskategorin. Karl-Erik Waller och VD:n Gösta Virding tyckte väl att det var bra att ha en fil.mag. som mig. Vid varje konferens som vi hade med konsulenterna fick de vidareutbildning av läkare som undervisade. Den norske doktorn Morgan Symreng blev under många år en legendarisk lärare. Den 1 april 1967 tillträdde jag som försäljningsdirektör och chef för Läkemedel Sverige och uppdraget var också att få in ansvaret för informationen i Norge och Finland i organisationen. 

Avdelningen för Information och Samhällskontakt
År 1969 blev jag chef för Information och Samhällskontakt, en annan funktion än jag hade haft tidigare. Framför allt fanns behovet av denna verksamhet för att Pharmacia växte betydligt.

Det fanns en reklamavdelning som lydde under mig tidigare och hade Rolf Spross som chef. Det fanns också en besöksavdelning som Curt Stridbeck var chef över. Karl-Erik Waller var högsta chef för Norden. Information och Samhällskontakt blev en koncernstab. Företaget växte och internationaliserades. 

Varför satsade man så mycket på samhällskontakter? Det var intressant att jag fick förtroendet av VD Gösta Virding. Politik i samhället på den tiden präglades av en allmän radikalisering. 

Socialdemokraten Arne Gadd drev redan då lokala miljöfrågor och en utredning skulle visa vad Pharmacias avfall betydde för Mälaren. Det visade sig inte vara Pharmacia utan Akademiska sjukhuset som stod för avfallsproblemen. Det vatten som Pharmacia släppte ut var renare än det man tog in.

En fråga av stor vikt var Arlandas betydelse. Jag satt i Länsstyrelsens styrelse, dess stabschef Harald Rydberg och jag fick i uppdrag att se vad som var Uppsalas intresse i denna fråga. Gösta Virding hade ett mål att det skulle ta max 8 timmar att åka från Pharmacia Fyrislund till dotterbolaget i New Jersey i USA. Så blev det också!

Det var många stora samhällspolitiska frågor som var viktiga för Pharmacia och läkemedelsindustrin. Kärnkraftsomröstningen, socialiseringsförslag av läkemedelsindustrin och löntagarfondsfrågan hade också en stor påverkan på det politiska klimatet. ”Fjärde oktober rörelsen” mot löntagarfonder engagerade näringslivet i starka protester. Vi från Pharmacia var tvungna att vara mycket aktiva för att värna bolagets intressen. Bl a tog vi upp den Lönngrenska utredningen om socialisering i LIF, Läkemedelsindustriföreningen.

Det var en samstämmighet inom LIF mellan läkemedelsföretagen och föreningens VD Rune Casslén. Sen bildade också företagen som var importörer en egen förening. Båda var med EFPIA, European Federation of Pharmaceutical Industries and Associations.

Hur engagerar man de anställda för att förstå vad en socialisering skulle innebära? Redan 1965 erbjöds anställda inom Pharmacia att köpa aktier. 50 % av LO-anställda och 65 % av tjänstemännen ägde aktier i Fortia/Pharmacia. Det var nödvändigt för de anställda att känna engagemang. I dag tycker jag man inte engagerar sig i samhället och inte ser faran för en stegvis socialisering. 

Jag hade som gammal ordförande god kontakt med konservativa studentföreningen Heimdal och där träffade jag Åke Liljefors, som sedan blev informationsdirektör på ASEA. Vi i Pharmacia kunde nästan kopiera ASEA:s upplägg för att engagera anställda, men det har jag aldrig berättat tidigare.

Inom Information och Samhällskontakt hade vi flera viktiga uppgifter.

Vi hade en omfattande besöksverksamhet till anläggningarna i Uppsala med ett 15-tal utbildade guider. När det var som mest så tog vi emot upp emot 8 000 besökare per år i organiserade grupper. Det var en stor bredd som sjuksköterskor, aktieägarklubbar, pensionärsföreningar, vetenskapliga företrädare, politiker, myndigheter, branschföreningar, representanter för olika företag m.m. I samband med bolagsstämmorna fick de deltagande aktieägarna göra studiebesök på de olika anläggningarna och avdelningarna, vilket var mycket uppskattat. Besöksverksamheten var ett viktigt inslag i samhällskontakterna. Lasse Johansson var besökschef under många år och blev huvudredaktör för jubileumsboken ”Pharmacia 75 år”.

Vi såg till att fritidsklubbar bildades på Pharmacia. Jag var ordförande i Stadsteatern i 17 år och vi kunde medverka till att teaterklubben Phoajé bildades. Jag kunde förmedla kontakter med skådespelare. Vi hade en idrottsklubb redan i Stockholm. Det var lätt att få folk med från produktionen. Det arrangerades tävlingar med Astra som exempel. Fiskeklubben Relax var populär. Kjell Svensson som jobbade på min avdelning som fotograf var aktiv i klubben. Vi ska inte glömma musikklubben Pharmackord. Violinisten Dina Schneiderman och Akademiska kapellet inbjöds bl a till att underhålla på luncherna i Fyrislund. Pharmacia engagerade sig också stort som sponsor för Musik på Salsta.

Pharmacia förvärvade Lövnäs herrgård utanför Kopparberg i Bergslagen.  Det var någon i facket som hade fått uppslaget. Det var en fin möjlighet att engagera de fackliga representanterna genom förvärvet av Lövnäs. Herrgården blev ett populärt ställe för såväl konferenser som fritidsaktiviteter. De anställda kunde hyra in sig i boende och det fanns en skidbacke på nära avstånd.

En omtyckt tävling var ”Pharmaciaskidan”. Många har väl sett bilden på Gösta Virding som åker skidor ute på Hammarskog med cigarren i mun. Det var nog rätt onaturligt för Gösta att åka skidor. Vi fick till och med en bild i Upsala Nya Tidning. 

Det gavs ut en hel del personaltidningar såväl på svenska som engelska. Smådroppar, en folderliknade tidning som kom ut varannan vecka i Uppsala, Umeå och på Allergon var mycket populär, inte minst tack vare att den innehöll veckomatsedlar.

Information och Samhällskontakt svarade för Pharmacias sponsring i olika sammanhang som kultur, musik och idrott. 1984 etablerades ett mycket lyckosamt samarbete med manskören Orphei Drängar. Dirigent Robert Sund ville planera för OD:s internationella verksamhet. Detta krävde långsiktig planering och ekonomiska resurser. Idén med sponsorer föddes och de fyra företagen Pharmacia, Stora, Skandia och Sparbanken tecknade ett avtal om att stödja OD fyra år framöver.

OD uppträdde i internationella sammanhang och våra utländska dotterbolag kunde nyttja och dra framgång av kören i olika länder. Det startade med en turné i Japan 1984. Pharmacia kunde också ha glädje av kören vid åtskilliga framträdanden i Uppsala. Sedan kom Procordia, Pharmacia Biotech och GE-Health in i bilden som sponsorer. 

Nyckelord
Ska jag lyfta fram några nyckelord om att vara anställd på Pharmacia så vill jag framhålla: ansvar, trygghet, säkerhet för framtiden och stor frihet. Frihet att initiera, att skapa och att utveckla talanger inte bara hos medarbetarna utan även hos mig själv. Med säkerhet menar jag den kontrollverksamhet som genomsyrat hela läkemedelsverksamheten. Det som var karaktäristiskt för Pharmacia var krav. Som exempelvis krav på att alla läkemedelskonsulenter skulle ha en grundutbildning.

Öppenheten var också en nyckelfaktor. Lätt att kommunicera med chefer, hög som låg, och nå alla medarbetare. Pharmacia var oerhört starkt beroende av öppenheten mot myndigheter och externa kontakter. Det var en stor tillgång i hela den verksamheten som man utvecklade inom forskningsområdet.

Jag måste också lägga till att jag aldrig var rädd för min egen del. Aldrig rädd för att anställa de, som var bättre än en själv. Som exempel kan jag nämna Jimmy Sjöberg och Sven-Olle Nilsson. Man måste veta att den som sitter mitt emot en många gånger är bättre än en själv. Tyvärr är det många chefer som sluter sig i stället för att visa öppenhet.

Vi hade friheten att utveckla och fortbilda, nationellt och internationellt. Det tycker jag är styrkan. Jag fick utveckla mitt ledarskap och mina kompetenser. Att delegera och skaffa kompetenta medarbetare utvecklar en själv.

Några starka minnen
Flytten till Fyrislund är ett starkt minne. Symbolen för Virdings ledarskap är Fyrislund. Han hade en arkitekt för sin egen villa, Carl Nyrén, och blev så förtjust i honom. Industrin är en del av samhället och man måste se till helheten. Virdings budskap till arkitekt Nyrén var: ”gör ett hus som tilltalar amerikanarna”. Inspirationen till Fyrislunds första stora kontorsbyggnad som hus på pelare kom från Sydeuropa och Sydamerika. Man hade tittat på industrier där och ofta var utrymmet så begränsade att man måste bygga på pelare. Nu överfördes detta koncept till den platta och leriga Uppsalaslätten. Gösta tyckte att kultur var viktigt och jag fick komma nära Gösta i dessa sammanhang. Det låg i Göstas själ hur Fyrislund skulle utvecklas. När vi köpte Fyrislund var det en av Uppsalas största gårdar, 800 000 kvm. Här kunde man planera för hela anläggningen. Fyrislunds mangårdsbyggnader behölls för förskola och resebyrå. Det var ett tydligt vägmärke för företaget när Fyrislund utvecklades.

Kungabesöken var viktiga och vi hade ett 1974. Det visade på en dignitet för Pharmacia. Det var det som Gösta ville. Vi fick resurser till att utveckla en hel del aktiviteter kring de här händelserna. Ett kungabesök engagerade alla. Förberedelserna var viktiga. Man hade fått ett gemensamt kortsiktigt delmål. Varje avdelning hade ansträngt sig för att visa upp vilken kvalitet man hade. Det viktiga var att man också fick framträda för någon av den digniteten.

Vi hade också ett besök av finansminister Gunnar Sträng. När vi skulle få tillstånd att bygga ut i Fyrislund så ställde Sträng krav på att vi måste lokalisera en fabrik till Umeå och Virding blev då förbannad. Vi placerade då produktionen av instrument för separationsprodukter i Umeå. Svein Antonsen blev chef där.

Vi hade många viktiga besök av bl a höga utländska gäster. Det var ett redskap för oss. Byggnationen i Fyrislund fick Kasper Salin-priset och det har haft en väldigt stor betydelse. Det visar industrins intresse för konst och arkitektur. Det har varit viktigt att kunna peka på det priset och även att kungen varit på besök när vi hade utländska besök.

Om det inte är ett enskilt starkt minne så fanns det inslag som präglade verksamheten i Pharmacia. LOTS® är ett instrument för verksamheten och hade en oerhörd betydelse. Det är ett verktyg och en process som används för att utveckla ledare, team samt företag och organisationer. Ledorden är syfte, mål, strategier och uppföljning. LOTS® var en nyckel för att alla skulle kunna fatta vad som var strategin för Pharmacia. Man fick gemenskap. Gemensamma mål för att veta vart man skulle. Vi hade också en del olika teman bl a ”Multi purpose”. Koncepten var angelägna så att alla medarbetarna, hög som låg, strävade i samma riktning. Att engagera från toppen till botten i organisationen var en målsättning som också efterlevdes. Facket var av väldigt stor betydelse och arbetade med samma nomenklatur. Hans Åkerblom, skapare av LOTS®, var anställd på personalavdelningen på 1970-talet och avancerade snabbt. Han har utvecklat och författat många böcker om ledarskap.

Drivkrafter
Det fanns en stor frihet på Pharmacia och en viktig komponent var att våga anställa kompetenta medarbetare. Jag har ju sett hur många medarbetares idéer och kunskaper kunnat tillvaratas. Att se personer utvecklas i miljön har varit stimulerande.

Fortplantning är ett ord som kan översättas till utveckling av det som man har lärt sig och utvecklar det vidare. Vad är ”Pharmacia-andan” kan man fråga sig?  Jag tror att öppenheten betyder väldigt mycket. Tilliten och säkerheten, som finns där. Pharmacia var väldigt öppet. Man fick kraften fortplantad från toppen ner till fabriksgolvet. Fanns inget som hette bestraffning på Pharmacia. Du måste lära av felen. I min inledning av intervjun citerade jag Göstas ord: ”Dörren är öppen för Dig.”

Några av mina drivkrafter är stark vilja och stort engagemang. Ju äldre man blir desto mer vill man se framåt. Ett exempel är mitt brinnande intresse för Ung Företagsamhet, UF. Jag fick frågan 1982 av Ingvar Petzäll på Industriförbundet om jag som ordförande för UF kunde vara med om att utveckla UF till att bli en rikstäckande organisation. Centret skulle flytta från Linköping till Stockholm och jag antog utmaningen. Efter sex år var vi verksamma i 23 län. I dag 2018 är det 350 000 ungdomar som har gått igenom UF. Det är glädjande att UF i Uppsala är bäst på att dra till sig sponsorer. Under våren 2018 delade vi ut 175 000 kr till unga företagare. I dag är det inne att vara företagare.

Jag får ofta frågor om vad som drev mig till att köra konserthusfrågan. Det är uthålligheten. Man måste vara uthållig för att komma förbi skären som finns. Nödvändigt att i varje skede vara drivande. När det gäller kulturhus så säger jag, åk till Hamburg för att se förändringarna. Om vettiga människor såg tillräckligt framåt så skulle det var betydligt enklare att genomföra förändringar och driva en positiv utveckling.

Om jag var en taktiker eller strateg? Kanske inte, men uthållig. Man måste ha ledningens förtroende. Jag fick redan från början ägarnas förtroende. Jag har tyvärr inte alltid varit lyhörd. Man måste också vara envis. Jag har drivit det som jag trott på. Det stöd som jag fått från ägarna och Gösta Virding hela vägen tycker jag har varit oerhört viktigt.

Personligen anser jag mig vara idérik och envis. Jag är samhällsorienterad och har varit verksam inom områdena, kultur, teater och musik. Jag lärde känna Uppsala, samhället som helhet och företagen genom att jag var politiskt aktiv i fullmäktige, länsstyrelsen och även i direktionen på Akademiska sjukhuset. Jag har varit mycket aktiv i Rotary och var med och startade Uppsvenska Handelskammaren. Entreprenörskapet har följt mig sedan uppväxten i Västergötland och jag har kunnat omsätta det på olika sätt, även i en betydande internationell läkemedelskoncern.

Relationer med Pharmacias ägare
Jag hade rätt nära kontakter med ägarfamiljerna Malmsten och Bergvall. När jag kom in i Pharmacia så såg Gösta Virding till att jag fick träffa ägarna, familjen Malmsten med Erik i spetsen och de två sönerna och den andra familjen representerad av fru Ingabritt Lundberg. Hon tog över när maken dog. Ägare var Erik Malmsten och fru Lundberg. Jag hade kontakt med ägarna på ett tidigt stadium, redan innan jag blev ansvarig för Information och Samhällskontakt. När styrelsen kom hit till Uppsala så ville Gösta att jag skulle hälsa på styrelsen. Jag skulle följa med dem ut i fabriken. Gösta såg ganska tidigt vad han ville göra med mig. Han såg min sociala kompetens som nog är en av mina styrkor. Man kan vara öppen och ärlig mot olika parter. 

Det var väldigt viktigt att man fick prata personligt med ägarna. Klart att man var lyhörd under socialiseringsdebatten även om man öppet inte visade någon oro. 

När det gäller ägarna så var det viktigt med den kontinuerliga kontakten. Erik Malmsten tog med mig för att visa mig hur det fungerade på Malmsten & Bergwall i Göteborg. Gösta kunde inte förstå att jag skulle till Göteborg och gå igenom grosshandelsfirman, men det var Eriks stolthet. Tilliten var viktig. När jag fyllde 50 år fick jag en personlig uppvaktning av honom med en silverbägare som jag sedan hade glädje av. Erik var en människa med distans men han hade behov av kommunikationen och att få rapporter, bittida och sent. Exempelvis hur de fackliga representanterna såg på olika frågor.

För Malmsten betydde konsten och kulturen mycket. Familjen Malmsten och Lundberg tillhörde Göteborgsdynastin. De tyckte om att vi drev det här med konst, etik och kultur på Pharmacia. Här fick man verkligen stöd. En konstklubb bland personalen på Pharmacia var självklar.

Gösta Virding
Jag har varit engagerad i att författa så väl långa som korta tal. Det är nog en del av min sociala kompetens. Jag fick naturligtvis göra skisser och skriva utkast till tal åt Gösta. Det kunde också handla om kompletteringar i fackliga sammanhang. Han satte mig i företagsnämnden väldigt tidigt.

Här lärde jag känna de fackliga ordförandena personligen. Man lärde sig att respektera kunnigheten inom olika områden. Jag tycker att jag fick en bra och fin respons av Gösta. Vi hade en väldigt nära och öppen relation Gösta och jag. Jag var ofta i hans hem och lärde känna frun Marie-Louise och dottern Lollo, liksom sönerna Jöns och Måns.
 
Gösta Virding betydde naturligtvis mycket för mig personligen. Det är hans allsidighet, med kultur, med relationerna, med musik, teater, OD och att han tillät oss att hålla på med det. Jag glömmer aldrig när jag var med Gösta i USA första gången. Vi besökte Pharmacias advokat och där fanns preparat som Relaxit och Microlax blandat med böcker och mycket annat. Det är värt att påminna att Gösta startade Pharmacias första utländska dotterbolag just i USA. Han gjorde det för pengar ur sin reskassa. Han var verkligen modig och framsynt.

Det intressanta med Gösta var att man fick bygga upp förtroendet med honom, med anställda och ägare. Gösta var oerhört målmedveten och envis och strategisk. Gösta förstod värdet med förvärven av Fyrislund, Krusenberg och Lövnäs. Det var Gösta som såg till att Krusenberg köptes. Pharmacia hade planerat det länge. Det var Gösta som såg stilen och att vi tillvaratog den unika och fina miljön.  När VD Håkan Mogren från Astra kom dit sa han att Krusenberg ”är ju inte av samma klass som Astras herrgård”. Han kunde väl inte smälta att Pharmacia hade något minst lika fint.

Ett yttrande från Gösta Virding har verkligen etsat sig fast i mitt minne. Han sa tidigt ”Dörren är öppen för Dig och alla anställda.” Han bidrog på ett fundamentalt sätt till den öppenhet som präglat Pharmacia genom att inta lunch i personalmatsalarna i Uppsala och utländska dotterbolag.

Personer som betytt mycket - Lasse Johanson
Lasse Johanson var ett exempel på personer som hade kompetenser långt över mina. Det var därför som jag sa till Gösta att Lasse var en given person för att göra en jubileumsbok när Pharmacia skulle fylla 75 år. Lasse hade en enorm kunskap om företagets historia och hade ju mött många av de tidigare betydelsefulla medarbetarna. Vi började tidigt med jubileumsboken ”Pharmacia 75 år”.

Hur jag hittade Lasse? Det var på konsulentsidan. Det är svårt för läkemedelsinformatörerna att komma in till doktorerna. Konsulenterna var bara män. Vi behövde kvinnor också. Jag talade med bland andra Birgitta Spross, doktorn Harry Johansson och Morgan Symreng om vilka kvaliteter en kvinnlig konsulent skulle ha som skulle besöka läkare? Vi skulle nog ta en grupp sjuksköterskor. Jag frågade Gösta om vi fick anställda 5 sjuksköterskor. 

Lasse Johanson kom in i bilden när det gällde att anställa sjuksköterskor. Morgan Symreng poängterade att sjuksköterskorna var en grupp som var underförsörjda på arbete. De får inte tillräcklig delegering från läkarna. Lasse var en av de mest betydelsefulla personerna under min karriär. 

Vi hade mycket veterinärpreparat. Vi borde även här ha en vetenskaplig kompetens. Så pratade jag med Karl-Erik Waller och Lasse Johanson vad man skulle kunna göra på veterinärsidan när det gäller konsulenter. Lasse blev chef över veterinära läkemedel. Vi hade tre konsulenter på veterinärsidan. Lasse var med i flytten från Stockholm år 1950. Han började också med utvecklingen av läkemedel för veterinärt bruk och arbetade med forskande veterinärer. Hans historiska och vetenskapliga kompetens var djup.

För att återknyta. Jag såg Lasse som den som var mest kompetent att skriva Jubileumsboken. Det är oerhört viktigt att man tar tillvara de kompetenser som finns. Lasse hade skrivit spex redan under Stockholmstiden och han skrev texter till julgransplundringarna på slottet. Han var en god och mångsidig skribent och ägnade en stor del av sin tid åt att fördjupa sina kunskaper.

Fler personer som betytt mycket
Jag vill nämna några fler personer som varit av betydelse, som t ex Karl-Erik Waller. Jag hade en annan utbildning och jag krävde en bra utbildningsnivå hos konsulenterna. Jag sa åt Waller att vi måste ha en bättre bakgrund på de sökande och vi behövde en bättre vidareutbildning. De måste lära sig att tala med läkare på rätt sätt, att kunna förstå läkarnas semantik. Efter några månader kom jag med en utbildningsplan på fortbildning för konsulenterna. Waller var själv civilekonom, så han satte tilltro till mig. De första konsulenterna som jag var med och rekryterade var de väl examinerade läroverkslärarna Carl-Erik Sjöberg och sedan Sven-Olle Nilsson. Det var väldigt bra för mig att jag fick komma in som konsulent och bli konsulentchef för Sverige, Norge och Finland. Även Gösta Virding såg att verksamhet utvecklades väl. De flesta som skulle möta konsulenterna var män. Jag tyckte ett det var bra om vi kunde komma ut med en grupp kvinnliga sjuksköterskor. Och så blev det.

När det handlar om viktiga personer för Pharmacia tänker jag på Nanna Svartz. Nanna Svartz kom på idén att kombinera sulfa­pyridin med salicylsyra och inledde ett samarbete med Pharmacia. Det ledde fram till läkemedlet Salazopyrin som blev ett ovanligt långlivat läkemedel mot inflammatoriska tarmsjukdomar och reumatism och det säljs än i dag.

Jag fick komma hem till Nanna Svartz i Stockholm vilket jag verkligen uppskattar. Hon var ödmjuk på sitt sätt men stenhård på att driva sin linje. Man förstår vilken kraft hon hade. Både Lasse Johansson och jag tyckte om henne. Lasse fick en väldigt god kontakt med Nanna Svartz.

Lennart Hedquist som var engagerad i konservativa studentföreningen Heimdal har betytt mycket, likaså Göran Lennmarker. Hedquist var anställd på Statskontoret när han kom till Pharmacia. Lennmarker var journalist på Sydsvenskan när jag fick tag på honom där. Mats Ödman var också ordförande från Heimdal. Jag har fortfarande kontakt med alla tre. Man har ju haft ett liv tillsammans. Jag anställde också Olle Rückertz. Han kom från Sandvik. Sören Densjö var på Industriförbundet och hade betydelsefulla erfarenheter från näringslivsorganisationer, departement och myndigheter. Jag uppskattade hans kompetens och goda omdöme. Genom att anställda honom kunde jag göra en kompetensförstärkning inom samhällskontakterna. Kjell Svensson utvecklades som fotograf. Han var alltid lugn och sansad. Han var egentligen inte fotograf utan fick börja jobba som 17-åring med Curt Stridbeck. Kjell hade ett nära samarbete genom åren med Sture Foto och UNT. Kjell var under åren en stor tillgång när det gällde bilder och modern teknik.

Socialiseringshot
Socialdemokraterna skulle ju under 60- och 70-talen socialisera läkemedelsindustrin samtidigt som man socialiserade apoteken. Man fullföljde apoteken men med industrin blev det inget. Staten köpte via Statsföretag läkemedelsföretaget Kabi, sedan gick Kabi och Pharmacia ihop via samgåendet med Procordia. Den Lönngrenska utredningen kom 1963 och var grunden för socialiseringsförslaget. Motståndet var stort från näringslivet. Den Meidnerska utredningen låg till grund för löntagarfonderna och även här var det ett stort motstånd.

Gösta Virding hade kommit in som VD i Pharmacia 1966. Pharmacia och Malmsten & Bergwall stod inför ett problem. När det gäller droghandeln så blev det en ägarstrid i grosshandelsfirman. Consiva skulle utvecklas i en riktning och läkemedelsbiten i en annan riktning. Vem skulle ta makten? En advokat från Göteborg i styrelsen drev frågan att pengarna skulle gå till droghandelsdelen. Gösta framträdde på ett styrelsemöte 1965 och pläderade för att satsningarna skulle göras på läkemedelsdelen. Man skulle dela upp företaget i Apotekarnas Droghandel ADA och Pharmacia. Daglighandelsidan utvecklades på sitt sätt genom Consiva. Det gällde att parera socialiseringshoten.

Vid styrelsemötet framträdde Virding med glans. Det var när vi kommit så långt att vi skulle bestämma den fortsatta utvecklingen för Fortia-koncernen som Virding talade för läkemedel och kemi. Han ställde ett ultimatum, om det inte var Pharmacia med läkemedel och forskning som skulle vara drivande i fortsättningen var Gösta Virding beredd att lämna företaget. Vi får vara glada att han vann striden!

De fackliga organisationerna var också emot en socialisering av läkemedelsindustrin. Upsala Nya tidning skrev i en artikel att de fackliga företrädarna hade så nära relationer till VD att de åkte i Pharmacias direktionsbil till LO-kongressen för att på så sätt protestera mot förstatligandet.

Varumärket Droppen.
Varumärket Droppen hade stor betydelse. På 50- och 60-talen var Jörgen Faxtorp VD i det danska bolaget och även vice VD för Pharmacia i Sverige. Det var viktigt att utgå från Macrodex och Sephadex när man skulle skapa ett nytt varumärke. Produkterna som förväntades bli stora. Droppen kom till i början av 70-talet. Faxtorp anlitade en skicklig formgivare från Schweiz. Faxtorp ledde arbetet. Faxtorp och Virding tävlade om vem som skulle ta den internationella ledningen i framtiden. Virding var tekniker som hade gått den långa vägen. Faxtorp hade utbildats i Köpenhamn och kom därifrån. Vi hade också givit ut en bok om vätskebalansen i kroppen. Droppen levde fram till 90-talet. Det var Pharmacia Biotech som använde den längst. Det som var viktigt var att färgen på droppen skulle svart eller vit. Renheten var viktig. Droppen introducerades på alla skyltar, förpackningar och produkter. Vi gav ut en internationell manual som var tvungen att följas. Vårt stora problem var att hålla efter dotterbolagen när de avvek från manualens föreskrifter. Det fanns exempel på att man gjorde Droppen både blommig och randig i starkt avvikande färger.

Verkställande direktörer
Elis Göth

Elis Göth, civilingenjör, var VD när jag började på Pharmacia. Han var en distingerad gentleman, mer dåtidens VD-typ, och höll sig mest till ledningen. Göth var en person som hade en distans till sina medarbetare som var ”snäppet” två steg under honom.  Jag lärde egentligen aldrig känna Elis Göth personligen. Man blev ”kallad” till föredragningar. Elis Göth kunde då och då vara mer avslappnad. Han var intresserad av arkitektur, konst, litteratur och allmänt kulturintresserad. Elis Göth spelade piano skickligt, ofta klassiskt, vid middagarna.

Gösta Virding
Jag hade ganska tidigt en nära relation till Gösta Virding och den förstärktes under årens lopp. Han kan karaktäriseras med en rad nyckelord. Gösta var målmedveten, realistisk, strategisk, envis, vidsynt, företagsam, diplomatisk, effektiv, vänlig, intresserad av andra och villig att delegera. Han var smidig i relationer och umgicks gärna med de anställda på luncherna och även vid festliga tillfällen.

Gösta Virding var mycket kultur- och musikintresserad. Han hade en helt annan attityd till sina medarbetare än företrädaren Göth. Virding gav friheten och var en enastående ledare. Jag hade kommit väldigt nära honom och han hade som motto: ”Den där dörren är öppen för Dig och den är öppen för alla medarbetare på företaget”. Det medverkade till att alla anställda och facket kunde komma i kontakt med honom. Han såg till att Lövnäs och Krusenberg förvärvdes.

Gösta var road av tillställningar med statsråd, nobelpristagare, kunder och affärsvänner. Det var inte ovanligt med middagar i hemmet i Vårdsätra då även familjen deltog, hustrun Marie Louise, sönerna Jöns och Måns och dottern Lollo. På sommarstället i Öregrund skedde också en del tillställningar.

Gunnar Wessman
Efter Gösta Virding blev Gunnar Wessman, civilingenjör, VD. Han var född i Ulricehamn och växte upp där, ett par kvarter från mig. Hans far var tandläkare och mor lärare. Hon hade krav på Gunnar, så när han skulle börja samma klass som jag, fick han hoppa över första klass och det märktes under uppväxtåren.  Han deltog inte i våra lekar. Gunnar Wessman hade tidigare varit VD på Perstorp i Skåne och kom närmast från skogs- och stålföretaget Uddeholm. 

Gunnar Wessman var utmanande, effektiv, hade många okonventionella och filosofiska idéer, målmedveten och smidig i relationer.

Erik Danielsson
Erik Danielsson, pol.mag., var VD 1984 - 89 och var VD på Pharmacia när jag slutade för att övergå till Uppsvenska Handelskammaren. Erik hade målmedvetet och hängivet gjort karriär genom Läkemedeldivisionen. Han var diplomatisk, entusiastisk, envis, smidig i relationer och sällskaplig. Erik tog själv hand om en del samhällskontakter i den publika roll han gillade. När Volvo kom in som huvudägare hade Erik naturligtvis en hel del att göra med dess styrelse och ordföranden PG Gyllenhammar. I Fermentas (Refaat El Sayeds) försök att förvärva Pharmacia, i Pharmacias samgående med Leo och LKB under 1986 hade Erik en central roll. Han var också mycket tennisintresserad och Pharmacia stöttade på olika sätt tennisen i Uppsala. Det var naturligt att det fanns en tennisbana även på Krusenbergs herrgård som Pharmacia förvärvade 1985. 
 
Slutord
Vid intervjuer frågar man ofta människor, om det är något som de ångrar i sitt liv. Jag har aldrig ångrat, att jag sökte mig till Pharmacia. Pharmacia var redan då jag sökte mig dit 1959 ett av de två främsta svenska läkemedelsföretagen.

Under mina 30 år i företaget kunde jag konstatera, att de olika verkställande direktörerna var och en fattade kloka, långsiktiga beslut rörande företagets forsknings-och framgångsmöjligheter, anpassade efter det högsta internationella samhällsklimatets krav. Företaget kunde räknas bland de 100 främsta bland EFPIA-länderna och hade hävdat sig bland de främsta på svenska börsen. (EFPIA är European Federation of Pharmaceutical Industries and Associations).

Relationen ”Företagsledning/Anställda” var exemplarisk i många avseenden. Personalutbildning – och utveckling tillhörde tidigt grundbultar i företagets styrka, vilket uppmärksammades särskilt under 70-talets politiska socialiseringsperiod.

Redan 1947, då Gösta Virding kom till Pharmacia, skapade han fundamentet – med lånade amerikanska dollar – för den internationella satsningen som sedan kom att bli Pharmacia Lab. Inc.   Han krävde också hos ägarfamiljerna, att Pharmacia med forskning-hälsa-läkemedel borde få de stora investeringarna och dominera över produktkorporationen Consiva. Pharmacia blev så den ledande delen i Fortia och fick resurser till de nya affärsområdena Separation, Diagnostik och Ögon – en utveckling som också innebar ett engagemang för aktieägare och personal att sträva mot gemensamma mål.

För mina 30 år på Pharmacia känner jag djup tacksamhet! 

*****

Intervjun med Ola Carlsson genomfördes av Sören Densjö den 28 mars och den 20 april 2018 och Marie Almqvist var bisittare.



Inlagt 2022-06-24