Ulf Lundqvist
”Det var som att leva en dröm att vara anställd på Pharmacia. Vi hade resurser till vår verksamhet i laboratorierna som universiteten inte var i närheten av.”

Ulf Lundqvist, född 1938, fil.lic. i immunologi vid Stockholms universitet 1966.
Grundexamen i kemi, zoologi och mikrobiologi. Ulf började 1966 som forskare på Pharmacia. Projektledare för diagnostiska tester 1967 - 72. Forskningschef på Diagnostics inom Läkemedel 1972 - 79. Forskningschef Pharmacia Diagnostics AB 1979 - 83. Biträdande FoU-chef inom Pharmacia Läkemedel 1983 - 84. Vice forskningschef Pharmacia AB, Health Care Group 1984 - 87. Chef för FoU-administrationen, Pharmacia Leo Therapeutics 1987 - 90. Chef för FoU-administrationen Kabi Pharmacia AB 1990 - 94. Senior Director FoU-administrationen Kabi Pharmacia AB 1994 - 96. VD i AProPos Research 1997 - 2001. VD i Aprovix AB 2001 - 08.

Början på Pharmacia
Jag började på Pharmacia 1966. Jag höll på med licentiaten i Stockholm, hade gift mig och vi hade fått barn. Jag tänkte att jag måste ut i industrin och jobba och sade till min professor att jag ville ut och tillämpa den immunokemi som jag lärt mig. Det slumpade sig så att Kurt Skagius, som var forskningschef på Pharmacia, besökte min professor Peter Perlman på vår institution. Kurt Skagius undrade om det fanns någon som kunde det här moderna med antigener och sådant. Någon som skulle kunna vara intresserad av att börja på Pharmacia. Perlman berättade det för mig och jag sade då att det ville jag pröva på.

Då kom jag upp ganska snabbt till Pharmacia och träffade Gösta Virding, som höll på att inreda sitt rum, och Elis Göth satt mitt emot och höll på att avveckla sitt rum. Jag började med att jobba en dag i veckan för att pröva på industrimiljön. Jag hade varit på universitetet under sex år i olika utbildningar.

Ganska snabbt presenterades jag för Professor Leif Wide vid Akademiska sjukhuset. Han hade kommit till Virding med idéer om nya bestämningsmetoder för hormoner. Sedan gammalt sålde Pharmacia Organons hormoner och Organons graviditetstester. Det var Jimmy Sjöberg som ansvarade för den verksamheten då. Det var naturligt för Leif Wide att komma till Pharmacia med förslag att utveckla nya och smartare bestämningsmetoder för hormoner för att följa graviditetens utveckling. Jimmy Sjöberg blev projektledare. Jag fick börja med att göra immuniseringar, dvs skaffa fram antikroppar. En kunskap som då inte fanns hos Pharmacia.

I slutet av 1966 bestämde jag mig för att fortsätta på Pharmacia. Fr o m början av 1967 var jag projektledare för denna nya mätmetod. Kurt Skagius var forskningschef så jag jobbade i hans organisation. Leif Wide hade läst om en väldigt bra mätmetod, som publicerades 1960, att man med hjälp av radioaktiva isotoper kunde bestämma små mängder hormoner noggrannare än tidigare. Den amerikanska forskargruppen valde att inte patentera metoden. Det var en immunologisk metod och det var den som Leif satte upp på Akademiska sjukhuset. Som det var på den tiden försökte man inte bilda bolag själv för nya tillämpningar utan man gick till närmaste större läkemedelsbolag som hade resurser. Vi satte igång och fick snabbt anställa folk. Gösta Virding sa 1966 att vi ska ha ”multi purpose competence” i forskning och utveckling.

På Pharmacia fanns ett djurhus för sin läkemedelsforskning som Helga Paldrok var ansvarig för, med bl a kaniner och marsvin, och som vi fick tillgång till och kunde använda för framställning av antikroppar. Vi framställde antikroppar mot ett stort antal könshormoner och vi kunde utveckla testmetoder (kit) baserade på den av Wide föreslagna tekniken.

1967 utvecklade vi vår radioimmunoassay för ett nytt immunoglobulin, IgE. Mer om detta längre ner. Det var komplext. Man måste ha en radioaktiv isotop, jod125, som var svår att få tag på i Sverige. Men det fanns en experimentell atomreaktor, delvis kommersiell, som låg i Ågesta. Den kunde leverera jod125. Vi höll på med radioaktivitet under sex sju år. Den som lärde mig att jobba med radioaktivitet var Hans Jenner. Vi fick anställa mer och mer folk. Harry Hint, forskningschef, gillade inte att det satsades på annat än läkemedel.

Starten på verksamheten inom diagnostik och allergi
Jag hade väl jobbat i ca 1,5 år då Gunnar Johansson på blodcentralen vid Akademiska sjukhuset hittade ett protein som avvek från det normala i ett blodprov. Ett immunoglobulin som var okänt, men som ändå var ett immunoglobulin. Gunnar hittade det när han körde elektrofores på blod från en patient som hade en ovanlig cancer. Hans Bennich vid biokemiska institutionen på Uppsala universitet kunde separera fram det aktuella proteinet, som det visade sig att det fanns ytterst liten mängd av i vanligt blod. Då kontaktade Gunnar Leif Wide på Akademiska sjukhuset, avdelning Klinisk kemi. Gunnar och Leif kunde undersöka proteinet i olika sammanhang. De fann att hos allergiker fanns detta protein i större omfattning än hos andra. De tre personerna gick till Gösta Virding och sa att de hade något mycket intressant, ett protein som verkar ha med allergier att göra. Vi vet att ni på Pharmacia håller på med tekniken och ni har Ulf Lundqvist som kan det här med immunokemin. Är Pharmacia intresserat? Så klart, det var ju något alldeles nytt. Gösta Virding skrev då avtal, som senare kom att diskuteras mycket, med Leif Wide-gruppen.

Nu är vi framme vid 1970. Leif Wide hade då utvecklat en teknik som kunde mäta specifika antikroppar mot allergener. Det är Jerker Porath och Rolf Axén, uppfinnarna av ett speciellt sätt att behandla Sephadex-partiklar så att de får en reaktiv yta och därmed kan binda substanser på ytan, bl a allergener, som gjorde det möjligt för Wide att utveckla sin metod. 

Det här får väldigt mycket uppmärksamhet eftersom Johansson-Wide-Bennich publicerar vetenskapliga artiklar internationellt. Rosalyn Yalow (USA) gjorde den ursprungliga uppfinningen, som Leif Wide gick vidare med, och hon fick Nobelpriset 1977. Hon bjöds då till Pharmacia. Det var stort. 1980 fick Baruj Benacerraf (USA) Nobelpriset efter att ha funnit betydelsen av att jobba med immunologiska metoder för att studera sjukdomar. Han besökte också Pharmacia. 

Detta var samtidigt som Balazs kommer med förslaget om hyaluronsyran till Pharmacia. Nu beslutar Gösta Virding att satsa på två så helt olika områden.

Pharmacia Diagnostics AB
1972 är jag forskningschef för Pharmacia Diagnostics med fokus på allergitesterna. Först var Diagnostics bara en division inom läkemedel. 1979 bestämmer man sig för att bilda Pharmacia Diagnostics AB. Det första labbet låg i Fyrislund i början av 70-talet. Utsikterna för de diagnostiska testerna var nu så lovande att det beslutades om ny byggnation med administration, produktion och forskningslab. Samtidigt pågick det en debatt om förstatligande av läkemedelsindustrin. Därför gjordes det rent fysiskt ett stort avstånd till den planerade diagnostikaverksamheten så att den inte skulle beröras vid ett ev förstatligande. Gösta Virding sa ”hit men inte längre” om parkeringen som anlades mellan läkemedels- och diagnostikabyggnaderna. Det skulle vara lätt att skilja av diagnostika från läkemedel. Från 1979 till 1983 var jag forskningschef på Pharmacia Diagnostics AB.

Forskningsadministration
1983 kom Björn Skålhegg från Nyco som forskningschef till Pharmacia, men han insjuknade tyvärr ganska snart. Erik Danielsson hade tillträtt som chef för läkemedelsverksamheten. Jag ombads att flytta över till läkemedelsverksamheten och assistera under Björn Skålheggs sjukdom. 

När Skålhegg gick bort inleddes kampen om vem som skulle bli forskningschef över läkemedelsverksamheten. Professor Ulf Pettersson på Wallenberglaboratoriet här i Uppsala var min favorit. Erik Danielsson förordade Professor Elof Johansson vid Akademiska sjukhuset och så blev det. Jag var biträdande forskningschef 1983 - 84, då Elof Johansson tillträdde. Jag jobbade vid sidan av honom med ansvar för forskningsadministrationen. Det gällde bl a vetenskaplig värdering av nya produkter och nya forskningsportföljer och budgetplanering. 

Till diagnostikaverksamheten rekryterades Jan Rosengren som ny forskningschef. Han kom från Pharmacia Fine Chemicals. Efter en kort tid rekryterades Jan Thorell från Malmö allmänna sjukhus som ny forskningschef.

Jag lämnar Dia 1983 och går över till läkemedelsdivisionen för att bistå Björn Skålhegg. Samtidigt blev jag invald i IVA, Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien. I samma avdelning fanns Berndt Sjöberg, tidigare forskningschef på Astra och Hans Sievertsson, forskningschef på KABI. Jag blev invald på rekommendation av Jerker Porath, professorn i biokemi. Det gav mig ett oerhört värdefullt nätverk att vara med i IVA. Så småningom blev jag vice preses i IVA under 4 år. Det var en stor förändring för mig i IVA med många externa kontakter.

1983 när jag lämnade Diagnostics hade bolaget väldigt många produkter och tester. Vid denna tidpunkt började försäljningen ta fart och det var omöjligt för Pharmacia att ha en så splittrad portfölj av produkter. Man sålde därför av alla tester förutom allergitester och amylastestet. Det var Björn Ingelman som uppfann det testet baserat på hans kunskap om dextran. Björn Ingelman har varit en mycket viktig person för Diagnostics. Han har jobbat mycket noggrant och med alla diagnostikapatenten. Han var aldrig en forskningsledare, men ”master mind” i hur patenten byggdes upp. Hans viktiga insatser får inte glömmas.

Fusioner
Pharmacia förvärvade Leo sommaren 1986. Jag fick då bl a den obehagliga uppgiften att avveckla Leos stora forskningsbibliotek och fick hela Leo emot mig. Leo var väldigt konservativt. 

1987 - 1990 jobbade jag på Pharmacia Leo Therapeutics som det hette då. Jag arbetade med forskningsportföljerna och sammanslagningen. Karl-Olof Borg var forskningschef. 

När Pharmacia köpte Farmitalia 1993 var Berndt Sjöberg och jag nere i Italien och tittade på forskningsportföljerna. Där fanns en imponerande forskning inom bl a cancerområdet.

1990 var jag chef för forskningsadministrationen. Det var en väldigt positiv erfarenhet av fusionen med Farmitalia. Det var en bra fusion ur forskningssynpunkt med många gemensamma värderingar. 

När Reefat El-Sayed på Fermenta kom in i bilden 1996 hade jag en batalj med Erik Danielsson. Reefat menade att ett läkemedelsprojekt inte ska ta mer än tre år och jag hävdade att det var omöjligt. Det går inte. Jag tror att min argumentation bet.
 
När vi slogs ihop med Upjohn jobbade jag också globalt med forskningsadministration. Vi var då 6000 personer i forskningen och hade 6 miljarder i forskningsbudget. Ett blodersättningsprojekt med blod från kor att användas på människa var högt prioriterat i Upjohn. I Europa hade vi ju erfarenhet av galna kosjukan. Efter utvärdering var det min och Berndt Sjöbergs uppgift att föreslå nedläggning av blodprojektet. 

Forskningsledningen i Uppsala skulle flyttas till London efter samgåendet mellan Pharmacia och Upjohn. Samtidigt fick jag erbjudande om avtalspension. Göran Ando var då forskningschef efter Elof Johansson. 

Jag accepterade erbjudandet att gå i avtalspension i slutet av 1996. Så 1996 - 97 bildade Berndt Sjöberg och jag ett bolag, AProPos Research AB. Vi fortsatte då med konsultverksamhet inom forskning och strategiutveckling och hade en rad olika kunder. Vi hyrde lokal på Uppsala Science Park. I arbetet stötte vi då på ett projekt om att diagnosticera livmoderhalscancer. Man kunde mäta virus från slemhinnan i livmodern, något som kvinnan skulle kunna göra själv hemma. 

Med dessa virusfynd som bas bildade vi Aprovix AB 2001. Jag var VD där och vi hade såväl laboratorium som administration på Uppsala Science Park. Jag jobbade med finansiering och fick bl a pengar från landstinget i Uppsala och anställde bl a Bertil Sellberg som pensionerat sig från Pharmacia. I samband med min sjuttioårsdag 2008 lämnade jag bolaget.

Minnesrika händelser 
1966 - 1997, det blev 30 intressanta år på Pharmacia. Våra tester utvecklades ju på Sephadexkulor, men det blev så småningom opraktiskt. Vi utvecklade därför själva testen på väldigt små pappersskivor. Det var en radikal förenkling av metoden. De baseras också på kemi från Jerker Porats grupp på universitet. Amerikanska Pharmacia hade ett lab i Piscataway. Man ville testa pappersskivorna för amerikanska förhållanden. Jag reste över med 10 000 små (5 mm) pappersskivor och skaffade ett medicinskt intyg för säkerhets skull. När jag kom till Heathrow, vid mellanlandningen, ville man titta på dessa 10 000 papperslappar då detta var på LSD-tiden. Jag blev inkallad till narkotikapolisen. De tog inget men jag blev registrerad med namn och allt. Hur länge jag var registrerad hos narkotikapolisen vet jag inte.

En stor händelse var också att vi på 1970-talet köpte Allergon i Skåne för att få råvaror till ett stort antal allergener eller råvaror från träd, gräs och djur.

En viktig händelse för mig var när Jimmy Sjöberg 1973 bestämde sig för att tiden var mogen att lansera allergitestet Rast. Jimmy frågade hur många allergener som vi hade om vi skulle lansera. Svaret blev 14 och lansering skedde.  Det var verkligen minnesvärt för då hade jag varit med på hela resan (från ax till limpa). Nu finns det mer än 500 allergener.

En annan betydelsefull händelse var när vi tog emot nobelpristagare som Rosalyn Yallow. Hon uppfann ett sätt att använda radioaktivitet för att upptäcka mycket små mängder av hormoner och virus i människokroppen. Hennes metod kallas radioimmunoanalys. Det är den metoden som Wide har vidareutvecklat. År 1977 erhöll hon tillsammans med Roger Guillemin och Andrew V. Schally Nobelpriset i fysiologi eller medicin, för att hon utvecklat en radioimmunologisk metod för att bestämma kroppens produktion av hormoner, s k radioimmunoassay. 1980 fick vi besök av det årets nobelpristagare, Baruj Benacerraf (USA). Han fick priset för upptäckten av gener som styr det större histokompatibilitetskomplexet och dess funktion med hjälp av immunologiska mätmetoder. Vi blev uppmärksammade för vi låg i forskningsfronten med immunanalyser.

Vi fick de radioaktiva ämnena från Sveriges första kommersiella atomreaktor, Ågestareaktorn i Studsvik. Det radioaktiva jod125 levererades i små provrör i en blykapsel som var ganska tung. På omslaget satt det ”radioaktiv varning”. Vi fick leveranser regelbundet, men en dag kom det ingen. Vi kontrollerade och fick information om att försändelsen skickats. Eftersom det var radioaktivt material blev det stort pådrag. Personalen på SJ som såg den radioaktiva märkningen blev så orolig att de ställde paketet hos lokföraren. Paketet hittades så småningom hos lokföraren. Vi anställda mättes en gång i månaden på radioaktivitet i kroppen. Halveringstiden på de radioaktiva testerna var bara två månader. När man hade gjort ett kit i produktionen tickade klockan. Efter 60 dagar var det bara halva aktiviteten kvar. Det gällde att snabbt få ut produkterna i världen och sälja. Det var viktigt och ett stort steg att komma bort från radioaktiva testtekniken.

Jag hade mycket goda kontakter med Jerker Porath och för att skynda på utvecklingen anställde jag bl a Jan Carlsson och Rolf Axén, som var nyckelpersoner hos Jerker Porath. Då utvecklade vi en analysmetod som gjorde att vi slapp radioaktiviteten. Man mäter med hjälp av enzymer färg istället för radioaktivitet. Produkten kallas Phadezym. Det var ungefär år 1980. 

En lustig händelse som jag kan nämna. F1-huset var klart och en kväll hade vi avdelningsfest ute i labbet. Då kommer vaktmästaren gående i sin blå kostym, trodde vi. Då ropar en person: ”Skärp er nu för nu kommer vaktmästaren”. Då var det Gösta Virding som kom. Han ställde sig mitt på långsidan vid bordet och sa. ”Det är bra att ni har det roligt och trivs här på jobbet. Fortsätt att ha trevligt.” Vi trodde att vi skulle få en reprimand, men det blev tvärtom.

Ett annat minnesvärt exempel är när LO hotade med strejk i fabriken. Då skickades jag ner till den centrala förhandlingsdelegationen med uppgift att få undantag för de livsviktiga produkter som vi tillverkade. Det var någonting utanför mitt ordinarie arbetsfält. Det var spännande. Jag lyckades och det kom en stor korg med delikatesser som tack från Fortia/Pharmacia.

Det förekom också hot mot Pharmacia där andra grupperingar påstod att de kunde göra hyaluronsyra på bakteriell väg och konkurrera ut Pharmacia. Det var det israeliska företaget Biotechnology General. De höll också på med tillväxthormon. Jag skickades på uppdrag till denna grupp och kom hem med ett prov som inte alls höll den kvalitet som var nödvändig. Bolaget lyckades senare (1993) göra bra hyaluronsyra på bakteriell väg för olika medicinska tillämpningar. 

Att vara anställd
Det var som att leva en dröm att vara anställd på Pharmacia. Jag hade ju haft eget lab hemma i min ungdom och hamnade nu i laboratorier med ”obegränsade” resurser. Så fort man behövde fler instrument och mer personal var det bara att fråga ledningen. Det var jättelätt att få resurser. Och köpa apparater som man bara kunde drömma om på universitet. Min viktigaste personliga drivkraft är nyfikenhet. Det har varit oerhört intressant att jobba i forskningsfronten. Det har gett en fantastisk stimulans att gå igenom kunskapsbarriärer framåt.

Jag har alltid trivts i laboratoriemiljö. Klart jag saknade labbmiljön när jag jobbade med forskningsadministration. Det var dock stimulerande att forskningsadministrationen satt ute i forskningsmiljön och inte uppe i huvudkontoret. När det var fika gick man ut och fikade med dem som jobbade i labben.

VD
Gösta Virding ansåg att Pharmacia skulle ha utvecklingen med ”multi purpose competence”. Både Healon och allergitesterna är exempel på detta. När det gäller basen i verksamheten så håller jag Virding som absolut främsta VD. Därefter Jimmy Sjöberg som fick uppdraget av Virding att driva diagnostikaverksamheten. Trots att det fanns ett stort motstånd inom Pharmacia att ge sig in på diagnostikaområdet blev det en framgångssaga. Efter de första Ria-testen lanserade vi allergitestet Rast 1973.

Virdings öppenhet var viktig. För det första: Han såg bredare än bara läkemedel. Han såg terapi och terapiuppföljning. Han såg hela bredden. För det andra: Relationen till universitet. Vi hade under många år representation från universitet i styrelsen, exempelvis Martin H:son Holmdahl och Lennart Philipsson. Kopplingen till universitet var mycket viktig. Det var något som Gösta Virding insåg och gav uttryck för på olika sätt.

En annan VD var Gunnar Wessman som var lika öppen som Gösta Virding. Han hade tratten som modell. Samla in mycket och sedan mala ner.

Produkter
Jag vill naturligtvis framhålla diagnostikaprodukterna. Det var ett lyckokast att bryta loss denna verksamhet från Pfizer för att få in nytt kapital. 2011 såldes diagnostikaverksamheten för 23 miljarder till Thermo-Fisher. Området har genomgått en enorm utveckling fram till stora maskiner för allergitestning. Speciellt satsningen på Japan var mycket lyckosam. Hela testsystemen utvecklades till att bli automatiserade så att man kunde köra stora serier. De flesta allergener är i dag s k rekombinanta produkter, d v s de är otroligt rena och görs i bakterier med genteknik. 

En framgångsrik produkt har varit ögonoperationsmedlet Healon. Inom parentes kan nämnas att jag en gång i tiden anställde Bengt Ågerup till vår forskningsenhet. 

Xalatan är också en betydelsefull produkt som tagits fram inom Pharmacia. Johan Stjernschantz var chef för glaukomforskningen under ett tiotal år. Forskningschefen Elof Johansson lyckades med en bra rekrytering. Xalatan tillhör läkemedelsgruppen prostaglandinanaloger och sänker förhöjt ögontryck genom att öka det naturliga utflödet av vätska från ögats insida och ut i blodet. Xalatan används för att behandla glaukom (öppenvinkelglaukom) och okulär hypertension (grön starr). Båda dessa sjukdomar orsakar ett förhöjt tryck i ögat som så småningom kan påverka synen.

Var Pharmacias forskningsportfölj för yvig? Nja, egentligen fanns det inget ytterligare stort läkemedelsprojekt i portföljen. Det skulle ha funnits fler som Xalatan. Man kom ofta till Pharmacia för att få hjälp med att rena produkter. Med Fine Chemicals fick man lätt tillgång till produkter för att kunna bedriva forskningen vidare. Både Healon och allergitesterna är goda exempel där idéerna kommit utifrån och blivit produkter som utvecklats och kommersialiserats av Pharmacia.

Mindre bra
Jag upplevde perioden 1990 - 1997 som rörig. Vart skulle verksamheten ta vägen? Fanns det en tanke? Det var som om mammon kommit in i bilden och tagit över. När Jan Ekberg kom in började det svaja ordentligt. I fusionen med Procordia/Kabi tappade vi mycket av Pharmacias identitet. 

Nyckelord
Öppenhet för nya förslag. Öppenhet i forskningsorganisationen. Sammanfattningsvis går begreppet öppenhet igen på många områden. Det är öppenheten som starkt präglat Pharmacias hela utveckling, framförallt under 1970- och 1980-talen. Sedan förändrades omständigheterna genom alla fusionerna.

Personalpolitiken. Det fanns inget syndrom för ”not invented here”. Det fanns en stor acceptans för produkter och idéer trots att ursprunget inte fanns i Pharmacia. Vi hade förmåga att ta tillvara den kunskap som universitet stod för. Vi hade verkligen en stor öppenhet i forskningsorganisationen. 

Enskilt starkt minne
Något enskilt starkt minne kanske kan vaskas fram, men jag vill framhålla resurserna. Att det fanns möjlighet att skaffa den instrumentpark och den personal som vi behövde och driva utvecklingen framåt. Jag sade tidigare att resurserna var närmast obegränsade. Visst fanns det begränsningar, men vi hade inom forskningen en mycket generös tilldelning.

Förändringar
Fusionen med Procordia/Kabi var en ögonöppnare. Plötsligt fick vi kunskap om Kabis forskningsportfölj och de fick vetskap om vår. Inom min enhet hade vi jobbat med antikroppar och proteiner. Fine Chemicals hade jobbat med att rena proteiner. Kabi höll på med stora projekt inom proteinområdet. Det blev lätt att kommunicera. Jag kan dock inte se någon direkt spinn-off i sammanslagningen för Diagnostikas del. Snarare blev det off. Ett exempel är att hela stora tillväxthormonfabriken som just byggts i Uppsala skrotades. Det blev en misslyckad investering.

Diagnostikaverksamheten blev en väldigt lyckad satsning. Samarbetet mellan universitet och industri var ett naturligt steg att ta. Det var naturligt för universitet och sjukhus att närma sig ett företag med resurser. I dag gör man inte det. Nu försöker man skaffa eget kapital och sårbarheten ökar. Man har inte musklerna. 

Jag har fått vara med om och aktivt medverkat i en fantastisk utveckling av svensk läkemedelsindustri under många år med stort fokus på allergi- och diagnostikaområdet. När jag 1966 började jobba en dag i veckan på Pharmacia kunde jag inte ana vilken stimulerande resa jag skulle få vara med om. 



**********

Ulf Lundqvist intervjuad av Sören Densjö den 30 januari 2019 med Marie Almqvist som bisittare.