Hans Elg:
”Pharmacia har stått för innovativa och annorlunda lösningar. På produktionssidan har det funnits många duktiga tekniker med stort nytänkande. Pharmacia har varit ett bra företag att jobba i."

Hans Elg, född 1942, tog apotekarexamen 1969. Han började som processtekniker på Astra i Södertälje 1969. Tillträdde som processteknisk chef på Pharmacia i Boländerna 1971 och slutade 2002 i och med Pfizers avveckling av den ultramoderna fabriken ”Syringe center” i Fyrislund.

Ett antal befattningar på Pharmacia
Karriären börjar som processteknisk chef för alla typer av läkemedel initialt. Vi hade flera produktionsområden. Våt produktion, torr produktion med tabletter och infusionslösningar med steril produktion. Efter att ha varit med att dra igång den nya infusionslösningsfabriken i Fyrislund så kom det stora allergenprojektet in i bilden 1974-75. Vi skulle producera frystorkade allergener. Vi hade hela produktpaketet med diagnostik, terapi och uppföljning.

Vid den tiden skulle varje affärsområde ha sin egen produktion, på gott och ont, varför vi var tvungna att splittra upp resurserna. Jag var kvar som processteknisk chef samtidigt som jag blev ansvarig för utveckling av allergenprojektets terapiprodukter. Vi flyttade utvecklingen av allergenextrakten till den nya diagnostika-verksamheten i Fyrislund. Vi kompletterade hela panelen av allergenextrakt och också med en lansett för ”prick-test”. Diagnosdelen med testerna låg i Fyrislund och produktionen av extrakten i Boländerna. 

1980 slog man ihop läkemedelsforskningen och skapade en större forskningsenhet. Då kom Björn Skålhegg in som stark och profilerad forskningschef. Jag hade jobbat med honom i samarbeten med Nycomed och jag blev chef för farmacevtisk utveckling i Fyrislund. Healon låg utanför i eget affärsområde liksom diagnostikaprodukterna. Sorglig nog gick Björn bort i sjukdom efter ett par år. 1984 tillträdde Elof Johansson som då blev min chef inom FoU.

Det kommer sedan en tid när vi återigen satsade på decentralisering med affärsområden och med forsknings-, utvecklings- och produktionsenheter för varje affärsområde. Då ansvarade jag för utveckling och produktion med Göran Hultman som affärsområdeschef. Så kommer jag åter till Boländerna och blir ansvarig för ”gul produktion” med flaggskeppet Salazopyrin.

Fusionen mellan Pharmacia och Procordia gjorde att man ville ha en ny struktur på läkemedelsproduktionen. Här fanns starka krafter för att flytta ner produktion till Skåne. Det handlade om en omstrukturering i Sverige. Interna krafter drev frågan hårt att ”gul produktion” skulle omlokaliseras till Malmö och f d Ferrosans anläggningar. I botten fanns en väldigt konsultstyrd utredning. Vi var tre medarbetare i Uppsala som ifrågasatte denna utredning och vi ombads göra en ny utredning med korrekta förutsättningar. Det var Anders Askaner, Mats Lindkvist och jag själv. Bl a handlade det om att fördela overheadkostnader på ett riktigt sätt. Vi redovisade då hur man kunde nå ”cost of goods” på en nivå under 20 procent av ”sales” medan den konsultstyrda visade på över 30 procent. När vi drog detta för Jan Ekberg, VD för Kabi Pharmacia, så blev han väldigt tagen och kallade vår presentation för ”den underbara kvällen”. Därefter fick vi förtroendet att rationalisera och bygga upp ”gul produktion” i Boländerna. Det behövdes investeringar för både farmaci- och kemidelen, som automatiserades. Projektet kallades för ”Väg-20” därför att man skulle ligga under 20 procent för ”cost of goods”. Det handlade också om en rationaliseringsprocess där tillverkning och förpackning koncentrerades till Uppsala från andra länder. Jag blev ”plant manager” för Boländerna och då är vi framme vid 1992.

År 1996-97 tillfrågades jag och några medarbetare att börja med förprojekteringen av ”Syringe center” och vi går in i en förstudie. Från början var ”Syringe center” ett mycket större projekt, med all steril produktion av injektabilia och inte bara Genotropin. Vi fick ändrade förutsättningar och får göra omprojektering många gånger. Till slut blev omfattningen enbart tillväxthormonet Genotropin.

Viktiga personliga punkter i karriären
Jag har gjort nästan hela min yrkeskarriär i Pharmacia. Jag vill nog framhålla allergenprojekten, som var avancerad produktutveckling och teknologi, och ett väldigt fint koncept. Ett annat är det s k Väg20-projektet, som en av de stora succéerna, där vi omstrukturerade hela den gula produktionen till ett ställe och drog ner ”cost of goods” till under 20 procent. ”Syringe center” som koncept och fabrik var ett genombrott på många sätt i hur man kan producera Genotropin. Sen fick anläggningen tråkigt nog aldrig sin chans trots att den faktiskt var validerad och klar. Jag får naturligtvis inte glömma starten av infusionslösningsfabriken i Fyrislund efter flytten från Boländerna. Den var ett teknologiskt genombrott i världen med bl a autoklavering av infusionslösningsflaskor i tornautoklav med paternosterverk och en automatiserad flödesproduktion.

Minnesrik händelse 
Kungen invigde infusionslösningsfabriken 1974. Han var även prao på Pharmacia 1974 under en industriell erfarenhetsresa och satt bl a med i vår hygienkommitté för infusionslösningsfabriken. Vi hade olika frågor om vad man får göra och inte göra på ett sterilt område. Man får inte äta, man får inte dricka, man får inte röka. Kungen frågade då, ”Får man snusa?” Det blev lite tyst, nja det fanns ju inget förbud, men vi avrådde för att det nog inte var lämpligt.

Fotnot: Kungen hade i tysthet slutat röka och gått över till snus vid detta tillfälle! Nicorette fanns ej!

Att vara anställd på Pharmacia
Det var jättebra att vara anställd på Pharmacia. Jag har aldrig upplevt något annat än att det varit ett bra företag. Tryggt, mycket personalorienterat med MBL i praktiken och humanistiskt tänkande. Företaget har varit mycket generöst. På den negativa sidan kan kanske sägas att det ibland varit lite för flummigt. Möjligen har friheten varit för stor ibland. Det har funnits en öppenhet i företaget. Vi jobbade verkligen med medbestämmanderätt. Modellen med partnerskap i upphandlingar och externa sammanhang har varit bra.

Personer av betydelse
Jag har jobbat tillsammans med väldigt många kollegor under årens lopp. Några som kan lyftas fram på produktionssidan är Karl-Erik Doversten, produktionschef för Boländerna, Ove Edlund, produktionsdirektör för kemi och farmaci och Olle Rudfeldt, teknisk direktör. Alla kunniga, roliga och stringenta ingenjörer och med kort väg till skratt. Björn Skålhegg var forskningschef några år innan han hastigt gick bort i sjukdom. Han var stor visionär och imponerade. En annan person som jag uppskattar är Jonas Frick, som var med under Väg20-perioden. Han var nära golvet, väldigt drivande och kul att jobba med.
 
Så minns jag Adolf Berggren som kvalitetschef med stort Q, mycket dominant men väldigt bra och införde statistisk kvalitetskontroll med hjälp av Göran Nilsson.

Personliga drivkrafter
Drivkrafterna har främst varit intresse för problemlösning, att få teknik att fungera, att vara envis och uthållig. Det gäller att inte ge upp. Som chef var det viktigt att få trivsel bland personalen och vara social och åtkomlig!

Pharmacias framgångsfaktorer
Man måste titta på vilka produkter och vilka projekt som lyckades. Vi har tillåtit innovativa och annorlunda lösningar. Inte varit så konventionella och med en viss frihet. Det har varit många duktiga tekniker på produktionssidan med ett stort nytänkande. Idérikedom och uppfinningsrikedom är andra faktorer.

Pharmacia hade ett utbrett kontaktnät mot universitetsforskare och kunde fånga upp idéer, utveckla produkter och marknadsföra dem. Pharmacia var duktigt på att ge de externa forskarna och upphovsmännen royalties. Det är ett partnerskap som fungerar.

Harry Hint var en person inom Pharmacia som var duktig på att fånga upp externa idéer och få in dessa i vårt FoU-arbete.

En person som inte ska glömmas bort är apotekaren Gunnar Embring som tog fram hela salvserien med bl a Fenuril och HTH. I botten ligger en uppfinning som är underskattad, kombinationen av mjölksyra och urinämne som läkemedel.

Framgångsfaktorernas baksida är att vi hade för stort idéflöde för att kunna exploatera allt. Resurserna splittrades.

Viktiga produkter
Salazopyrin är ju ett flaggskepp som man inte kan komma ifrån. Dextran och alla dess spinoff-effekter är en annan produkt med bl a Sephadex. Det är de säkra benen. Viktigt att också framhålla Healon och allergenserien med genombrottet för RAST-testet. Man får inte heller glömma produktserien med salvor. Pharmacia kunde ha gjort mycket mer inom området med molekylen hyaluronsyra.

Man kan hävda att många av idéerna kommit utifrån och inte genom egen forskning, men Pharmacia kunde utveckla och exploatera idéerna. En viktig originalprodukt som tagits fram hela vägen inom Pharmacia är Xalatan, ett ögonläkemedel mot glaukom.

Fusioner och utveckling
Jag tror inte att fusionerna i sig har gett en styrka. Det blev en splittring, en divergering och en kamp om resurser. Skulle man växa organiskt borde man inte ha gett sig in i diversifiering, som med Procordia. Vi tappade tempo, resurser och fokus. 

Själv fick jag jobba väldigt mycket med de strukturrationaliseringar som blev effekten av samgåendena och förvärven. Först Ferrosan och Leo, sedan Kabi, därefter Farmitalia och Upjohn. Slutligen kom Pfizer. 

Det fanns stora kulturella skillnader. Inom produktionen och FoU var det en kamp mellan Skåne-Mälardalen en tid. Däremot var det rätt positivt med Upjohn bl a beroende på att flera nyckelpersoner på den amerikanska sidan var ödmjuka och lyssnande. Vi skulle skära ner 75 fabriker till 50 med målsättningen att varje enhet skulle vara ”bäst i klassen”. Vi jobbade faktisk på 50-50 basis och blev ett proffsigt team för strukturrationaliseringar, ett ”Dream Team” enligt US-terminologi.

Jag tycker förändringarna varit intressanta och spännande även om de inte alltid gått Pharmacias väg. Vi tog fram underlag som opartiskt och proffsigt skulle medverka till bra beslut för våra ledningar.

Nyckelord
De nyckelord för Pharmacia som jag först tänker på är: Innovativt, uppfinningsrikt, frihet (stor frihet!) och optimism. 
Om min egen tid vill jag säga: Roligt, intressant och utvecklande arbete. Jag har aldrig gått till jobbet och tyckt att det var ”skit”. Det fanns väl mörka dagar också, men de är väldigt få. Generositet och trygghet är andra ord. Man ska nog också lägga till sammanhållningen och att det fanns gemensamma värderingar inom ”Classic Pharmacia”.

Minnesrikt
Det enskilt starkaste minnet. Ja, det kan vara svårt att säga men det är nog ”den underbara kvällen” med Jan Ekberg som då var chef för Kabi Pharmacia. Det var när han vände 180 grader och gick emot sin egen ledningsgrupp och konsulterna i projektet Väg20. Det handlade om, som jag nämnt tidigare, hur produktionsstrukturen skulle se ut och var produktionen skulle ske. Vi lyckades och nådde det resultat som vi ville. Jan E sa: ”när jag känner att någonting är riktigt dåligt är det oftast ännu sämre och när något känns riktigt bra så är det oftast ännu bättre”.

Verksamheten i dag
Jag ser inte negativt på verksamheten i dag och hur den växer vidare. Det var enbart roligt att få vara med i embryot, Pharmaciaträdet, till de stora produktområden som nu har blivit så framgångsrika i världen. Jag känner mig stolt över att ha varit med och byggt upp förutsättningarna för dessa produktområden. Visst är det en stor besvikelse att ”Syringe center” aldrig togs i drift utan monterades ner. Det var en världsunik enhet som hade kunnat producera sprutor med tillväxthormon på ett högkvalitativt och konkurrenskraftigt sätt och med stor effektivitet.
 

*****
Hans Elg intervjuad av Sören Densjö den 31 januari 2018 i Fyrislund i Uppsala.



Upplagt 2022-06-06