Kirsti
Granath


1918 - 2019

Tekn. lic. Kirsti Granath i Dextranlaboratoriet 1958
Tekn. lic. Kirsti Granath i Dextranlaboratoriet 1958


Kirsti Granath:
”Jag var anställd i Pharmacia under 40 år. Jag trivdes så bra med mitt jobb och kollegor att det aldrig fanns någon anledning att byta.”


Kirsti Granath började studera kemi på Tekniska högskolan i Helsingfors när andra världskriget bröt ut. Studierna avbröts. Hon fick ett stipendium av svenska staten och började Tekniska högskolan i Stockholm. Tog examen 1944. Återvände sedan till Finland och var bosatt där några år

40 år i Pharmacias tjänst
Efter förfrågan från Björn Ingelman började Kirsti jobba med dextran runt 1950 på Pharmacia i Uppsala. Björn Ingelman hade tillsammans med Anders Grönwall vid biokemiska institutionen och Akademiska sjukhuset upptäckt att polysackariden dextran kunde användas som blodplasmaersättningsmedel. Detta resulterade i produkten Macrodex som Pharmacia lanserade i slutet av 40-talet. Kirsti var forskare och chef för en mindre forskningsavdelning, polymerfysikalisk kemi, som arbetade med polysackariderna, dextran och derivat av dextran.

Kirsti hade nära kontakt med olika avdelningar inom Pharmacia där olika produkter byggde på dextran. Inom biotekniken används dextran för att separera biomolekyler.

Kirsti gick i pension vid 65 år ålder men fortsatte att jobba fram till 70 års ålder och slutade runt 1988. 

Några minnesrika händelser
Så här på ålderns höst kan det vara svårt att dra sig till minnes säger Kirsti. Det var nog så att det var en jämn ström av händelser. Det inträffade inga katastrofer utan allt ”flöt på”.

Att vara anställd på Pharmacia
Jag trivdes mycket bra på Pharmacia annars hade jag nog slutat. Ibland tänker jag, varför i herrans namn jobbar man nära 40 år på samma ställe. Jo, helt enkelt att det fanns ingen anledning att flytta. Det var mycket bra att vara anställd i Pharmacia. Exempelvis fick vi pensionärer presenter, riktigt fina grejer. Under min arbetstid fick vi några fina presenter, jag minns att ett år fick vi en mycket fin blå, stor bag, men det tog slut efter tag.

Personer av betydelse
Definitivt är det ”Pinglan”, Björn Ingelman. Han kom nästan varje dag och hörde sig för hur man mådde och hur arbetet gick. Han var en mycket försynt man och tog sällan ton, men jag minns en gång att han blev riktigt arg och slog näven i bordet! Det finns många personer som var av stor betydelse men det är lite svårt att komma ihåg alla som man haft kontakter med under årens lopp. En forskningschef som jag minns var Eric Askelöf, men jag hade inte så mycket med honom att göra. Däremot var hans sekreterare Gun Asklöf en kär och mångårig vän till mig. När hon gick bort kändes det mycket tungt för mig.

När vi pratar om olika personer så minns jag vid ett tillfälle Bengt Ågerup. Då satt han på golvet i sitt rum och stickade en mössa till en idrottsförening som han var engagerad i. Det var en trevlig kille och han blev ju lyckosam i Q-Med som han startade.

Jag hade inte så mycket att göra med Gösta Virding, det var mest att vi skojade med varandra i lunchkön. Det trevliga med honom var att han inte var så formell. VD:n Elis Göth var bara verksam de första åren under min tid i början på Pharmacia.

På min avdelning var det en hel del unga manliga medarbetare så de kallade mig ”Kirsti och hennes killar”. Det var nog tillfälligt att det blev så manligt betonat, något som jag försökte jämna ut efter hand. Killarna respekterade mig som chef och när det undantagsvis inte var så, då svor jag. Killarna räknade svordomarna och jag fick böta 10 öre för varje svärord!

En av mina medarbetare var Örjan Jakobsson och han kommer fortfarande och hälsar på mig rätt ofta, vilket är mycket omtänksamt och trevligt. En annan person som jag har nära kontakter med är Eva Åkerblom. Vi är ju båda trädgårdsamatörer, något som förenar våra intressen. Det var när jag blev pensionär som trädgårdsintresset växte fram. Jag tänkte att golf ska jag inte börja spela så jag började jobba heltid i min sons trädgård istället. Jag tycker väldigt mycket om trädgårdsarbete.

Framgångsfaktorer
Dextranet har varit en mycket viktig bas och utvecklats för att komma till användning för flera produkter. Det ligger närmast till hands att nämna den produkten eftersom det är den och dess tillämpningar som jag har jobbat mest med.

Personliga drivkrafter
Jag är väldigt flitig. Jag är också ambitiös. Om det var roligt att gå till jobbet varje dag? Det kan man nog säga. Jag har väldigt lite att anmärka på mina förhållanden på företaget. 

Inte många kvinnliga chefer
Vi var inte så många kvinnliga chefer på Pharmacia, men en var Märta Nordberg som var analyschef.  Vi hade inget direkt nätverk bland de kvinnliga cheferna. Våra arbetsuppgifter var inte så lika. Under min tid var det inte så mycket förändringar på företaget, eller i varje fall inte förändringar som påverkade mig och mitt jobb så mycket.

Nyckelord
Några nyckelord bör framhållas. Frihet, ingen blandade sig i ens arbete. Generositet på alla sätt. Naturligtvis fanns det en stor i öppenhet i företaget. Det är vida begrepp men kan fungera som samlingsord. Pharmacia var ett typiskt ungt företag och man skulle kunna säga att det var frisinnat där det inte var så formellt.

Minnesrikt
Som jag framhållit är det svårt att peka ut några enskilda händelser ur ett 40-årigt arbetsliv. Jobbet har varit stimulerande och Pharmacia tillät en stor frihet under ansvar. Jag har haft många trevliga och duktiga medarbetare. Till en början var vi rätt få kvinnliga chefer, men det fungerade bra med mina ”killar”. Björn Ingelman, ”Pinglan”, betydde mycket för mig och jag minns honom med mycket stor uppskattning. Ja, 40 år på samma företag måste ju betyda att jag trivts.

*****
Kirsti Granath var född 1918 och avled i augusti 2019. Intervjun genomfördes i mars 2018 av Sören Densjö med
Eva-Lena Tagerud som bisittare.




Upplagt 2022-02-21