Rune Harrå
 

Rune Harrå
”Jag upplevde Pharmacia som ett mycket välorganiserat företag med mycket bra personalpolitik.”

Rune Harrå, född 1927. Folkskola, två terminer engelska, två terminer matematik på Tekniska skolan i Uppsala. Lärlingsutbildning inom VVS under 4 år i värme, vatten o sanitet. Behörig för anslutning till kommunalt vatten- och avloppsnät. Arbetade vid företag inom VVS i Upplands Väsby och Uppsala. Var anställd vid Uppsala VVS som då hade entreprenadarbeten på Pharmacia i Boländerna. 

Början på Pharmacia
Jag hade jobbat åt en annan firma som underentreprenör, men efter 3 år blev jag erbjuden en befattning som arbetsledare i Boländerna år 1960.

Pharmacia utvecklades mycket väl under de följande åren. 2 nya arbetsledare för rörinstallationer anställdes, 1 för Fyrislund och 1 för för Boländerna. Min arbetsledarroll förändradedes under årens lopp så att jag fick en mer samordnande uppgift. Det blev mer administration och kontroll av entreprenad och kontakter med konsulter. Pharmacia upplevde jag som ett mycket välorganiserat företag med mycket bra personalpolitik. Jag trivdes mycket bra att arbeta i företaget och fick även många nya vänner.

Arbetsledare
Det var inte bara anställda på avdelningen som jag hade ansvar för. Vi hade också entreprenörer samtidigt. Vi hade kylmontörer, folk för sprinklers, rörisolerare och tidvis ingick även ventilation i avdelningen. Vi hade en verkstad i Boländerna och en verkstad i Fyrislund. Totalt var det väl 15-20 personer på avdelningen.

När jag kom till Pharmacia var Lars Forsman chef för hela anläggnings- och fastighetsverksamheten. Bernt Karlberg var min närmaste chef. För riktigt stora jobb tog vi in underleverantörer. Vi hade inga licenssvetsare, vilket behövdes för ledningsarbeten med ånga och höga tryck och gasledningar. När jag slutade hade jag mest administrativa uppgifter. Mitt jobb förändrades under tiden på Pharmacia. När Fyrislund byggdes ut så fick jag till uppgift att samordna verksamheten med bl a konsulter och underentreprenörer. På mitt jobb i Boländerna sattes då en vikarie in. I Boländerna hade verksamheten succesivt byggts ut vilket gjorde att det bitvis kunde bli rätt omständliga rördragningar. I byggnationen av Fyrislund kunde man vara mer förutseende när det gällde expansionsutrymmen.

Att vara anställd på Pharmacia
Jag hade ett bra jobb. Jag fick vara överallt, i kontor, laboratorier och fabriker. Jag hade ett rörligt jobb och träffade mängder av människor. Man kan nästan säga att jag levde mitt eget liv. Det var ingen som riktigt kunde greppa vilket jobb som jag egentligen hade. Min chef var Bernt Karlberg. Nils-Olof Nordlander var samordnande chef. Samarbetet mellan oss fungerade väldigt bra.

Jag var facklig företrädare för SALF med bl a löneförhandlingar. Det fackliga arbetet inkräktade inte så mycket på mitt ordinarie arbete. Jag tycker att företaget i många sammanhang var mycket tillmötesgående. Hela Pharmacia var mitt arbetsfält. Jag hade ett oerhört bra jobb och var anställd på Pharmacia från 1960 till 1989, dvs nästan 30 år. 

Minnesrika händelser
Det byggdes en ny entrébyggnad i Boländerna med bl a marmorgolv och där sattes upp en fontän. Den skapade dock ett problem. När damerna i receptionen hörde det strilande vattnet så uppstod en urindrivande effekt. Så vi blev uppmanade att stänga av fontänen. Det var en liten trappa med några steg där och för att det skulle bli lättare att gå i den så satte man upp ett litet räcke. Det bar sig inte bättre än att när man borrade för räcket så kapade man vattenledningen till fontänen. Det kanske inte var det bästa sättet att stänga av fontänen. 

Går vi tillbaka i tiden så hade man hålkort för databehandlingen. Korten blev hårda och styva så man måsta ha en befuktningsanläggning på avdelningen där hålkorten stansades och behandlades. Vi drog dit en ledning med avjoniserat vatten för att befukta rummet. Damerna som jobbade där hade gjort sig fina och fönat håret när de kom till jobbet. När de suttit i lokalen där någon timme så raknade håret. Det innebar att vi fick ta bort befuktningen.

Visst finns det många episoder att berätta. Vi hade eget vatten i Boländerna, en 15-20 meter djup brunn och pumpar som tog upp vattnet. Pharmacia hade också eget reningsverk för avlopp. Vi skickade alltså redan renat vatten till kommunens ledningsnät och reningsverk. Det tror jag inte att så många kände till. Vi hade en stor biobädd för att lufta och rena avfallet och ibland skapade det dålig lukt i industriområdet. Det var också skilda avloppssystem för fabriksvatten annat vatten som spillvatten bl a från toaletter. 

Tankgården var ett mycket komplicerat rörmokeri, Det var många pumpar och ledningar av rostfritt stål som krävde speciell kompetens för svetsning. Vi gjorde rörbryggor för ledningarna ut till de olika tankarna. Det fanns och finns en skumsläckningsstation plus mur för inhägnad som skydd för tankarna. Ibland gjorde vi tester av skumbeläggningen.

Vi hade ett danskt företag som kom in med rörmontörer och hjälpte oss med sprinkleranläggningarna. De kunde ju vara här i flera månader ibland. Förutom att de talade danska så hade de inte samma matvanor som vi hade. De tyckte att vi satt och åt smörrebröd mitt uppe i maten när vi tog vanliga smörgåsar. Danskar är ju vana vid öl men i matsalen drack de inte ur glas utan direkt ur flaskan. När de såg hur vi svenskar gjorde så ändrade de sig. Jag vet inte om det är några minnesrika händelser men det är något som etsat sig fast.

Personer som betytt mycket.
Bernt Karlberg som var min närmaste chef betydde en hel del. Vi kunde umgås även privat. Vi hade en bra relation.

Pharmaciaandan
Ja, jag vet inte riktigt hur den ska beskrivas. Den har alltid funnits där och jag tror öppenheten spelar en stor roll. Jag känner mig fortfarande som anställd på Pharmacia. Det fanns en hel del inom samma familj som jobbade i företaget. Min dotter Inger har också jobbat i företaget. Hon började som sommarjobbare och var sedan i många år på Pharmacia. Hon var nog inte ensam om att ta första steget in i Pharmacia som sommarjobbare. Företaget medverkade på ett positivt sätt att de anställdas barn kunde få sommarjobb på Pharmacia. Pharmaciaandan kan nog liknas vid en familjeanda.

Personliga drivkrafter
Det är svårt att säga, men jag trivdes med mitt jobb. Jag tyckte om den fria rörligheten och träffade mycket folk. Arbetsledarrollen har passat mig bra. Jag hade under tre år jobb för ett annat företag på Pharmacia innan jag blev anställd på Pharmacia. Det var väl min yrkeskompetens som gjorde att jag blev anställd. Jag har relativt lätt att ha med folk att göra. Så det är väl en egenskap som varit en tillgång att ha.

Öppenhet
Jag upplevde Pharmacia som ett mycket välorganiserat företag med mycket bra personalpolitik. Jag trivdes mycket bra och fick många nya vänner. Jag hade en stor frihet i mitt jobb och rörde mig mellan både Fyrislund och Boländerna.

Företaget var ju framgångsrikt med många efterfrågade produkter. För oss som jobbade med service bidrog det till en tryggare anställning. Det tillkom nya uppgifter hela tiden när företaget växte och nya behov skapades. Jag tycker att öppenheten i företaget medverkade till att vi fick ett inflytande i vårt jobb och hur det organiserades.

Direktkontakt med ledningen
Gösta Virding hade mitt direktnummer och han ringde i bland när han behövde hjälp. Det kunde vara något som behövde åtgärdas med hans hus och pool. Han kunde ringa på morgonen och mumla att han behövde hjälp. En gång när jag kom ut dit så gick han runt barfota i en lång flanellskjorta med en cigarrstump i mungipan. Det var poolen som krånglade. En annan gång stod direktionschauffören Sune och väntade med droskan för de skulle till någon ambassad eller så. Men Virding tog sig tid med mig först. Jag blev för övrigt bjuden på Virdings sextioårskalas ute vid huset. Man blev ju nästan en personlig rörmokare. Jag uppskattar verkligen kontakterna som jag hade med Gösta Virding och han var en mycket uppskattad och okomplicerad VD.

Jag hade i övrigt inte så mycket med de verkställande direktörerna att göra. Det hände väl någon gång att jag hjälpte Erik Danielsson med något. Gunnar Wessman och Elis Göth hade jag inget med att göra direkt. Jag hade en hel del kontakter med Olle Rudfelt och Lars Forman. De var mest arbetsrelaterade frågor. En annan som jag hade en del med att göra var Karl-Erik Doversten.

Mindre bra
Jag kan inte påminna mig att det fanns något som var mindre bra på Pharmacia. Matsalarna har alltid varit värdefulla och serverade god mat. Jag hade att göra med bra folk, bra medarbetare och bra chefer. De fusioner som jag var med om påverkade inte direkt mitt jobb. Vi hade budgetar som följdes och servicearbetena behövde göras oavsett organisationsstrukturerna. En del anställda har upplevt fusionsprocesserna som besvärliga.

Teknisk utveckling
Inom mitt arbetsområde skedde också en snabb teknisk utveckling. Det kom instrument som gjorde arbetet mer avancerat. Läkedelsindustrin är lite speciell. Det finns mycket som normalt inte finns i annan traditionell industri, som exempelvis kylmedia och ånga.

Jag hade tidigt en enklare mobiltelefon och den var kopplad till växeln. Först hade vi en tavla med olika lampor som lyste för att påkalla uppmärksamhet men sedan kom mobiltelefoner som naturligtvis var enklare modeller än dagens mer avancerade telefoner.

Vi hade en klubb som kallades ”Knepis” där vi på tisdagarna fick rapportera planer och avvikelser från gällande planer, saker som behövde samordnas och åtgärdas, hur det gick med löpande arbeten, tillstånd m.m. Det var faktiskt ett utmärkt forum för direktkontakt och dialog. I dag kanske en del sådana relationsskapande grupper försvinner och ersätts av mail. Något joursystem hade vi väl inte direkt utan då fick man ringa mig. Det hände att jag kunde få rycka ut mitt i natten.

Nyckelord
Jag har berömt den frihet som jag hade i mitt arbete. Det fanns en öppenhet och jag hade mycket stor frihet.
 
Slutord
År 1989 erbjöds många i Pharmacia förtidspension. Jag tog då detta erbjudande och var 62 år gammal när jag slutade den 1 september 1989. Jag är nu 92 år vid intervjutillfället och har väl inte levt sundare än någon annan. Jag har inte tränat så mycket men jag har spelat schack. Jag blev schackmästare i Pharmacia många gånger. I övrigt var jag inte så involverad i fritidsklubbarnas verksamhet. En hel del personer i min bekantskapskrets har gått och min fru dog för några år sedan. Jag känner mig hyfsat vital och reser en del. Det är positivt att man på ålderns höst också kan träffa nya vänner. Det är även trevligt att kunna besöka Pharmaciaveteranernas aktiviteter, lyssna på föredrag och prata gamla Pharmaciaminnen. Sammanfattningsvis kan jag inte säga annat är att jag stortrivdes på Pharmacia under mina 30 år på företaget.
 

*****
Rune Harrå intervjuad av Sören Densjö den 5 mars 2019 med Håkan Pettersson som bisittare.

P.S. Bilden är tagen den 30 september 2022 och Rune Harrå är nu 95 år. Han kom för några dagar sedan hem från en veckolång semesterresa på Mallorca och visar en imponerande vitalitet.
 
 
 

Upplagd 2022-10-02