Sven-Olle Nilsson
Sven-Olle Nilsson:
”Alla som vill göra karriär inom läkemedelsbranschen borde faktiskt ha jobbat en tid som läkemedelskonsulent”
Född 1936, Fil. mag. i naturvetenskapliga ämnen. Började som läkemedelskonsulent i Pharmacia 1961, ansvarig för Marketing Services, Pharmacia International 1966 - 1972. vd Pharmacia Australia 1973 - 1985. vd Pharmacia International 1985 - 1990 och vd för Pharmacia United Indien 1991 till sista juni 1993 och slutade efter 32 år i företaget.
Början på Pharmacia
Mitt första jobb på Pharmacia sökte jag inte, utan fick frågan direkt av Ola Carlsson, som då var Försäljningschef för Pharmacia Norden. Man ville bredda rekryteringen, och anställde biologer som läkemedelskonsulenter. Jag var kurskamrat och sångarbroder med Carl-Erik (”Jimmy”) Sjöberg som tidigare börjat som konsulent och han rekommenderade mig. Jag började 1961 som ansvarig för det sydöstra distriktet som var ett av 11 distrikt. Det låg sämst till i statistiken men var på platssiffra 1 när jag lämnade tre år senare.
Hösten 1964 fick jag höra att en grupp som hette International rekryterade ny personal och jag sökte mig dit. Gruppen ansvarade för de länder där Pharmacia inte hade egna dotterbolag. International expanderande mycket snabbt. Jobbet innebar många och långa resor. Från 1966 till 1972 hade jag ca 700 dokumenterade internationella flygresor och hade besökt alla världsdelar, utom Antarktis och fick därigenom möjligheten att bygga upp ett stort kontaktnät.
Australien
I slutet av 1972 kom en förfrågan om jag skulle kunna tänka mig att bli chef i Australien då styrelsen hade tagit beslut att etablera ett nytt dotterbolag där. Vid två tidigare resor hade jag blivit stormförtjust i landet. Efter familjeråd så bestämde vi oss. I januari 1973 flyttade jag ner till Sydney, och familjen kom tre månader senare. I Australien var Pharmacia företrätt av tre distributörer. Den största, som svarade för läkemedel hette Medical Research, ett bolag som vi kom att ha stor nytta av. Vi kunde i uppbyggnadsskedet köpa en rad tjänster av detta företag som distribution, lagerhållning, fakturering och bokföring. Vi fick också tips om vilka bolag som var bra på försäkringar, pensioner och dylikt. Detta innebär att vi kunde lägga fokus helt på marknadsföring. Förutom att hyra kontor, fick jag även ta över fyra läkemedelskonsulenter från Medical Research.
Pharmacia i Australien hade god tillväxt och lönsamhet redan från start, vilket bl a berodde på vårt goda samarbete med Medical Research. Över åren tog vi stegvis över distribution och administration m.m. med bibehållen god utveckling. Det blev hela 12 år i Australien. En oerhört lärorik och intressant period i livet. Det finns naturligtvis så mycket att berätta att det kunde räcka till en hel bok, men det är en annan historia!
Åter i Uppsala
När jag återvände till Uppsala, 1985 som vd för Pharmacia International, var jag utlovad en position som skulle vara ett Pharmacia International som omfattade hela bolaget, men utfästelserna kom inte att realiseras. International reducerades från ett affärsdrivande bolag till en koncernfunktion, eftersom de fyra produktbolagen ville driva allt i egen regi. Jag arbetade en del med att få igång nya bolag som i Korea och Ungern, men framförallt fick jag ansvar för ett antal mindre f.d. regionala LKB-bolag i olika delar av världen. Jag satt i styrelserna för bolagen i Rio de Janeiro, Sao Paulo, Aten, Hong Kong och Bangalore. Positionen innebar ca 140 resdagar för mig per år. Så visst var det ett rörligt och omväxlande jobb.
Indien
Produktchefen på Pharmacia International, Hans Hummel, hade arbetat med projektet ”Indien” och flyttade sedan ner för att etablera Pharmacia på plats. Efter fyra år ville han och familjen tillbaka till Sverige och jag fick då frågan att ta över. Från min sida var det lockande att återgå till ett linjejobb. Pharmacias partner i Indien var United Breweries. Förutom villkoret att ingå i ett ”joint venture” var kravet från indiska myndigheter att vi skulle vara ett tillverkande bolag. Tanken att Pharmacia skulle tillverka instrument i Indien var helt främmande för huvudkontoret. När jag kom till det indiska bolaget i januari 1991 så fanns där ca 160 anställda. Vi hade personal i New Delhi, Calcutta, Bombay, Madras, Hyderabad och Bangalore, där vårt huvudkontor låg. Indien är till ytan lika stort som Västeuropa, så personaltätheten blev minimal! Engelskan är obligatorisk och är ett s.k.”link language”. Varje delstat har minst ett eget språk. Det finns 19 officiella språk med 17 olika alfabet. De personer som fanns i bolaget när jag kom var verkligen de bäst utbildade och mest engagerade jag har jobbat med. En del hade dubbla doktorsgrader och arbetsvilja till tusen. Säkert sov en del över på jobbet. För varje jobb man skapar i Indien så får många fler också sin försörjning.
Ekonomin gick ner kraftigt i början på 90-talet i Indien. Men varje ansedd forskare ville ju ha sina egna instrument och det gynnade oss. Däremot fanns det begränsade resurser att köpa kemikalier. Åtstramningen av statlig finansiering betydde att vi fick allt svårare att klara vår budget. Vi fick reducera personal men när vi kommit ner till 75 anställda ansåg jag att det inte gick att dra ner längre, ett besked jag gav ledningen i slutet av 1992. Jag var mycket besviken över att Pharmacia inte såg potentialen i den indiska marknaden, men å andra sidan låg kanske beslutet inte i Pharmacias händer? Jag lämnade Pharmacia den sista juni 1993, nästan på dagen 32 år sedan jag började på företaget.
Viktiga personliga punkter i karriären
Hela perioden som läkemedelskonsulent var positiv. Jag blev mycket väl respekterad hos kunderna. Som biolog har man goda kunskaper i exempelvis anatomi och fysiologi, vilket man har stor nytta av i samtalen med läkarna. Det är klar att även åren i Australien var mycket betydelsefulla. Människorna i landet är väldigt trevliga. De visar en stor gästfrihet och är mycket hjälpsamma. I synnerhet märker man det som nyanländ. Det var kutym i arbetslivet att gå till puben på fredag kväll. Jag var med några gånger, men det var rätt stökigt och stimmigt så jag erbjöd de anställda att avsluta veckan i bolagets lokaler och att Pharmacia bjöd på förtäringen. Det arrangemanget pågick ända till jag lämnade i slutet av 1985 och medverkade till att skapa en fin anda i företaget. Det möjliggjorde också för de anställda att umgås och ha ett socialt umgänge över gränserna för de olika produktbolagen.
Några minnesrika händelser
Invigningen av det nybildade australiensiska bolaget med Sven Boode och John Corbett, vd och ägare av Medical Research och personal från båda företagen på plats är en händelse värd att minnas. Samarbetet var gynnsamt för båda parter. Medical Research var ett gammaldags bolag. Det knorrades då och då när vi införde ny utrustning och nya rutiner, men Pharmacia hjälpte till med en modernisering, som var till stor nytta för vår samarbetspartner.
En annan händelse var när Gösta Virding hörde av sig och ville med hustru besöka Australien. Så skedde också till ömsesidig belåtenhet. Gösta Virding betalade alla utlägg ur den egna privata kassan Bolaget fick inte lägga ut ett öre. Det är ett bra exempel på hur Gösta Virding såg på företagets pengar - och privata. Jag har väl sett exempel på det omvända också!
Relationen med huvudkontoret blir naturligtvis påverkad av att man befinner sig på andra sidan jordklotet. Även om vi i begynnelsen jobbade med telexremsor och fick beställa telefonsamtal så har kontakterna fungerat. Jag har inte ord nog för min tacksamhet för den service vi fick från moderbolaget när det gällde leveranser av varor och tjänster. Stort tack, så här i efterhand! Att arbeta så långt från hemmabasen hade ju också det goda med sig att man fick god övning i, och frihet att fatta egna beslut.
Personer av betydelse
Ser man externt så fick jag många bra och betydande kontakter med kirurger världen över. Personer som var till stor nytta vid konferenser och symposier. I bolaget kan jag naturligtvis nämna Gösta Virding, en framsynt person som lade grunden till det moderna Pharmacia. John Rönnmark var, även han, en person som litade på mig, gav stor frihet och säkerställde resurser som var förutsättningen för Pharmacia Internationals starka expansion.
Personliga drivkrafter
Det som jag värnat mycket om är att utveckla de personer jag arbetat med att ge medarbetare möjlighet att göra karriär och växa i organisationen. Att anställa personer med högre kvalifikationer har jag aldrig sett som ett problem, utan något som tillför mer resurser och muskler till bolaget.
Pharmacias framgångsfaktorer
Det beror naturligtvis vilken tidsperiod man tittar på. Under mina tidiga år så kan man säga att International växte kraftigt, men alltefter internationella marknader blev större skapades förutsättningar för att bilda nya dotterbolag, som betydde att vi hade full kontroll och fullt ansvar i varje led i vår tillväxt.
Viktiga produkter
Under min tid var Macrodex och Rheomacrodex stora och viktiga produkter för Pharmacia. För Pharmacia International var de klart dominerande, tillsammans med Salazopyrin, vår äldsta produkt, fortfarande ”alive and kicking”. På Pharmacia International hade jag förmånen att stå som arrangör för många symposier i olika delar av världen, där ”våra” experter fajtades framgångsrikt mot det jättestora bolaget Hoechst, med sitt Haemaccel. Vi avgick för det mesta med att vinna slagen. Senare förlorade vi kriget, eftersom engagemanget för dextranerna falnade inom företaget. Det gläder en gammal ”dextrankämpe” att Haemaccel nu är förbjudet, inte bara i Sverige, utan i hela EU!! Vi ska naturligtvis heller inte glömma vad Healon, allergidiagnostika och instrument och media från Pharmacia Biotech har betytt för Pharmacias internationella framgångar!
Nyckelord
Det är lite svårt att ange nyckelorden, för att de som gällde under en lång tid inte kom att gälla senare. Jag vill framhålla öppenheten. Det var högt i tak och vi hade en unik företagskultur. Anställda fick friheten att komma med egna initiativ. Man kunde göra misstag utan att bli utkastad. Visst skiljer sig företagskulturen åt i olika länder, men den öppna kulturen i svenska Pharmacia spred sig också till de utländska dotterbolagen. Där kunde man tala om kulturkrockar!!
Under hela min period så hade jag stor frihet att agera på egen hand. Som läkemedelskonsulent på 60-talet fick man sköta allt själv, inga ”inringare” som skötte tidsplaneringen! Boka tider hos allmän- och sjukhusläkare, sjuksköterskeskolor, apotekare (oftast från telefonhytter!), boka nattkvarter osv. Jag har sparat de månatliga rapporterna om antal besök, körda km/dygn och kostnader för det ena och det andra. Rätt rolig läsning så här i efterhand.
Minnesrikt
Inget har väl hänt för min del som det blivit några fanfarer av. När jag slutade i juni 1993 så fick jag en fin avtackning från företaget. Jag var då huvudsakligen engagerad inom Pharmacia Biotech, som var de viktigaste produkterna under tiden i Indien. I det sammanhanget vill jag framhålla den uppskattade kollegan Julian Clark, australiensare som var gift med en svenska. Vi arbetade ihop i Australien och han kom senare att bli min chef.
Jag förstår att makten över utvecklingen inte alltid var i Pharmacias händer. Man kan inte ändra i efterhand, men visst skulle en del saker ha gjorts på annat sätt. Mycket har hänt sedan jag lämnade företaget så jag har inte den rätta insynen i det avseendet.
Åren på Pharmacia har varit en stor del av mitt liv. Jag har fått uppleva många intressanta platser, händelser och personer. Givetvis har det funnits en del besvikelser under resans gång, men det har verkligen varit en stor förmån att få jobba i detta fantastiska företag. Jag blev inte gymnasielärare, men att jag halkade in på ett helt annat yrkesliv är något jag haft den allra största glädje av.
*****
Intervjun med Sven-Olle Nilsson genomfördes av Sören Densjö den 11 december 2017 i Fyrislund med Jan-Åke Carlsson som bisittare.
Upplagt 2022-03-12