Kerstin Kamnäs

”Jag jobbade i nästan 40 år i företaget och ångrar inte en enda dag. Jag hade ett fantastiskt jobb och det var ett fantastiskt företag att jobba i.”

Kerstin Kamnäs, född 1934, med efternamnet Lindholm som ogift, kommer från Arvika. Efter realskolan i Arvika gick Kerstin på Handelsgymnasiet under tre år i Karlstad och tog examen 1955. Föräldrarna hade tre livsmedelsbutiker i Arvika. När Kerstins dåvarande pojkvän for till Uppsala för att läsa på universitet så följde hon med. Hösten 1956 började Kerstin på Semplers Revisionsbyrå. Kerstin var gift med Sigge Kamnäs från 1961 till hans bortgång 2016.

Början på Pharmacia
Kerstin såg en annons i UNT att Pharmacia sökte en sekreterare till Reklamavdelningen 1956. Ekonomichef Bo Thörnholm gjorde anställningsintervjun och personaldirektören Erik Dahlkvist var också med. Vid löneanspråken sade Kerstin att hon hade 250 kr i månaden på Semplers men att hon kunde tänka sig 350 kr. Hon fick då svaret: Är ni inte klok människa? Hon fick jobbet med begärd lön och chef var reklamchefen Curt Stridbeck.

Så ringde Gösta Virding och sa att han skulle få in en ”kille” från Bofors som skulle bli chef för Pharmacia International och Gösta ville att Kerstin skulle bli sekreterare åt Sven Boode. Det är nu våren 1959. Boode hade som uppgift att bygga upp den internationella verksamheten. Kerstin tycker med eftertryck att detta var en mycket rolig period i hennes yrkesliv.

1965 for Sven Boode till USA för att tillfälligt efterträda den dåvarande VD:n i USA, Nathan Katz, som avlidit. Sven Boode kom tillbaka till Sverige 1967. När Boode flyttade till USA började Kerstin jobba för John Rönnmark, som då blev chef för Pharmacia International. John hade ett hjärta av guld men kunde vara lite speciell ibland säger Kerstin samtidigt som han var härlig att jobba åt. Arbetsplatsen var då i Skandiahuset vid Stora Torget.

Kerstin fick Fyrislund som arbetsplats 1972. Då började hon jobba åt Sven Boode. Han hade fått släppa en del av det internationella arbetet med dotterbolagen vilket han inte var så nöjd med.

Britta Ferngren som var Gösta Virdings sekreterare gick i pension och Kerstin fick frågan om hon ville bli Göstas sekreterare. Så blev det. Året är 1973 och Kerstin kom att jobba åt Gösta Virding till 1980 då han gick i pension och efterträddes av Gunnar Wessman. Gösta Virding var helt underbar att jobba åt säger Kerstin med emfas.

Kerstin jobbar sedan åt Gunnar Wessman från 1980 till dess han slutar som VD 1984. Gunnar Wessman var sedan styrelseordförande och avgick den 3 juli 1985 och efterträddes på den posten av Gunnar Hambraeus.

Erik Danielsson tillträder 1984 som VD för Pharmacia och då kan Kerstin lägga till ytterligare en VD till sin lista. Erik Danielsson lämnar sin befattning i oktober 1990. Kerstin hoppade då in som sekreterare åt Jan Ekberg vars sekreterare var långtidssjukskriven men Kerstin arbetade även åt forskningschefen Hans Sievertsson. Pharmacia och Procordia gick samman under 1990 och läkemedelsveksamheten drevs i Kabi Pharmacia med tidigare Kabichefen Jan Ekberg som VD.

Kerstin lämnade bolaget i februari 1994 och gick i pension eller rättare sagt förtidspension. Samtidigt slutade också hennes man Sigge Kamnäs som en gång började som 18-åring på Pharmacias kontor i Boländerna. När Sigge slutade var han intendent och hade bl a ansvaret för inredning och utrustning för nya huvudkontorsbyggnaden som invigdes 1985 och inredningen av Krusenbergs Herrgård som Pharmacia förvärvade 1985.

Vilka är de mest minnesrika händelserna under åren på Pharmacia

Det är klart att 18 år med Sven Boode satte sina spår. Vi kom väldigt bra överens. Det var så roligt att vara involverad i den internationella verksamheten med uppbyggnaden av dotterbolagen. Jag fick träffa alla cheferna i utlandsverksamheten. När Gunnar Wessman tillträtt som VD kom Sven Boode till en befattning i Schweiz som kanske inte var så stimulerande, så han bestämde sig för att sluta.

Gösta Virding var så rolig att jobba åt. En gång skulle Gösta åka ner till Tyskland och läkemedelsbolaget Knoll med ett kontrakt. Han hittade naturligtvis inte kontraktet på sitt mycket vackra med tungt belamrade skrivbord med stora pappershögar. Direktionschauffören Sune skulle köra Gösta till Arlanda, men vi låg på alla fyra och hittade inte kontraktet. Gösta puffade på sin feta cigarr och sa, meddela Sune att jag kommer snart. Nej Kerstin, ring till Arlanda och be att dom håller planet! Till slut hittades kontraktet varpå Gösta sa, tala om för Sune att jag kommer och ring till Arlanda och säg att jag är på väg. Gösta var alltid ute i sista minuten men nästan alltid löste det sig.

Gösta Virding var väldigt omtänksam, förutseende och var verkligen mån om mig. Men samtidigt retade han mig på ett humoristiskt sätt för att jag var gift med Sigge.

Det var inte enkelt att sitta mitt emot Gösta när han skulle diktera. Det var som att sitta i ett enormt rökmoln.
 
Gösta var mycket noggrann att skilja mellan sin privata ekonomi och företagets. Hade hustrun varit med på en resa så gick han noga igenom vad som skulle betalas privat. Inga privata omkostnader fick betalas av bolaget. Som chefssekreterare blir man ju till en viss del en integrerad del i familjelivet. Ibland kunde Gösta ringa sent på kvällarna för att stämma av att allt som stod på dagens agenda var avklarat.

Gösta Virding var generös och jovialisk. Han skapade en fantastiskt fin anda i hela företaget. Öppenheten är ett givet inslag. Det är viktigt att framhålla att Gösta såg alla.

Gunnar Wessman var helt annorlunda än Gösta Virding. Gunnar var en virvelvind, men vi kom väldigt bra överens och han var mycket lätt att jobba åt.

Erik Danielsson och jag hade också ett mycket nära och bra samarbete på alla sätt och vis.

Kerstin hade naturligtvis många direktkontakter med styrelseledamöterna i sin roll som VD-sekreterare. Hon framhåller att Erik Malmsten var en mycket trevlig och fin person. Advokaten Kurt Mark från Göteborg var under en tid sekreterare i styrelsen och han var också en trevlig bekantskap. Kerstin hade även en del att göra med P G Gyllenhammar när han var ordförande i Pharmacia. Hon tycker att kontakterna var smidiga och det var enkelt och lätt att ha kontakt.

Det är tydligt att de personer som kom in i företaget genom sammanslagningen Procordia/Kabi representerade en annan företagskultur. Det var påtagliga skillnader. Den öppenhet som Pharmacia representerade fick stå tillbaka. Jan Ekberg var mycket tacksam och gav ofta beröm åt utförda arbetsuppgifter.

Hur var det att vara anställd på företaget

Jag jobbade i nästan 40 år i företaget och jag ångrar inte en enda dag. Visserligen gjorde jag en gång ett försök att byta till annat företag, men ångrade mig ganska direkt. Jag hade ett fantastiskt jobb och ett fantastiskt företag att jobba i. Det var inga ledsamheter.

Personer som betytt mycket

Jag hade en nära kollega som hette Siv Nordkvist. Vi jobbade tillsammans på International och hon hade en annan chef som hette Pierre Abadzis. En morgon kom vi klädda i exakt lika klänningar och då frågade Pierre var vi hade varit.  Har ni handlat på samma ställe? Ja, svarade Siv och jag lite generat. Siv och jag blev väldigt nära och goda vänner. En person som jag hade nära kontakt med var Bie Ridaeus. Vi blev väldigt goda vänner och träffas fortfarande i dag.

I mitt jobb hade jag många och nära kontakter med servicefunktionerna som exempelvis direktionschaufförerna Sune Pettersson och Bosse Engrelius. De var ju underbara och ställde alltid upp. De var guld värda.

Husmor och kökschefer var också viktiga personer för att allt skulle fungera till belåtenhet för ledningen och företaget.

När Pharmacia ,eller Fortia som noterade bolaget hette, börsintroducerades i USA så blev det stora förändringar i de finansiella internationella kontakterna. De blev många Road Shows, analytikerbesök, och investerare som kom in i bilden. Gunnar Wessman blev en frekvent USA-resenär och det påverkade naturligtvis mitt arbete. Gunnar trivdes som fisken i vattnet och var mycket road och nöjd med noteringen på NASDAQ.

När vi sitter här och pratar så kommer Kerstin på en händelse under ett styrelsemöte på Gösta Virdings tid. I styrelsen fanns många framstående personer som bl a Erik Malmsten, bankdirektören Lindblad och flera viktiga personer. Bengt Ågerup, som då jobbade på experimentell medicin, skulle föredra ett ärende. Han kom upp i träskor, trasiga jeans, öppen skjorta och rufsig i håret. Då sa Kerstin till Bengt att kan du vara snäll och snygga upp dig, ta på dig skor och kamma till dig. Vadå, jag är ju så här, sa Bengt. Men Bengt lydde Kerstins anvisning. Kerstin berättar att varje gång hon träffar Bengt så påminner han om denna händelse.

Kerstin påpekar att när du sitter högst upp i en organisation så blir det lite ensamt. Så min man Sigge fick många av mina tankar.

Personliga drivkrafter

Jag är en sådan där envis värmlänning. Jag vill alltid göra rätt för mig. Jag trivdes när det var ordning och reda runt omkring mig. Jag ville inte säga nej om man bad mig om något, som exempelvis att jobba över. Solidarisk mot cheferna och företaget. Exempelvis hade Gunnar Wessman krav på stor flexibilitet när det gällde arbetstider. Någon kallade mig plikttrogen.
 
Framgångsfaktorer för Pharmacia

Jag kommer först att tänka på personalpolitiken, för den var mycket bra. Alla trivdes på Pharmacia. Det fanns en mycket stark Pharmacia-anda. Det var så mycket positivt som hände i Pharmacia under mina år. 

När det gäller framgångsrika produkter så var det på min tid mycket som handlade om Dextran, Macrodex, Rheomacrodex och naturligtvis Salazopyrin. Jag kommer mycket väl ihåg när Nanna Svartz, som uppfann läkemedlet Salazopyrin, gästade en bolagsstämma.

En person som jag minns väl är Hans Åkerblom. Han och Åke Strömberg kom senare att driva LOTS i eget bolag. De var väldigt framåt och riktiga nytänkare. Hans och Åke var mycket trevliga killar.

Lasse Johansson, besökschef under lång tid, var en härlig man. Ola Carlsson, under många år Chef för Information och Samhällskontakt, och Lasse Johansson var två skilda personligheter men de var mycket betydelsefulla i besöksverksamheten. Jag hade stor nytta av dem när det gällde att ordna besök eller att få råd.

Bästa chefen

Det är väl inte helt onaturligt att Gösta Virding kommer i främsta rummet när det gäller mina chefer. Inget fel på de andra men Gösta var ”outstanding”. Vi jobbade väldigt bra ihop. Gösta är nog den person som betytt mest för Pharmacias utveckling. Han var framsynt, öppen och lade verkligen grunden till den så omtalade Pharmacia-andan.
 
Mindre bra

Många kom i kläm vid de stora personalomställningarna. Det gavs visserligen generösa avtalspensioner, men en del kände sig kanske åsidosatta. Det blev också stora förändringar när Kabi kom in i bilden.  Min man Sigge hade bestämt sig för att sluta vid 60 års ålder och jag tyckte att det var lämpligt att jag slutade samtidigt. Jag var då 59 år och hade jobbat för företaget under 38 år när jag slutade 1994. En reflektion är att lönerna generellt sett inte var så höga på Pharmacia. Personalpolitiken och de sociala förmånerna i övrigt var dock generösa.

Förändringar

Det blev inte så roligt när Kabi kom in. Många av dem som jag jobbat åt försvann. Jag jobbade en tid åt Hans Sievertsson, forskningsansvarig. Men forskningsprojekt i all ära var väl inte det som tilltalade mig mest. Det var lite speciellt. Min erfarenhet var mer att assistera verkställande direktörer.

Nyckelord

Kerstin summerar. Efter alla dessa år så är fortfarande Pharmacia ett mycket trevligt företag i mitt minne. Öppenheten som många talar om har givetvis sin plats. Trivsamt är ett nyckelord, aldrig några sura miner. Kamratandan var väldigt fin. I många avseenden ett generöst företag med uppskattade förmåner. Internationellt, med alla utländska dotterbolag och medarbetare i alla länder. Inte att förglömma kunder och alla övriga intressenter.

Enskilt starkaste minne

Det var nog när vi, Gösta Virding och jag, kröp på alla fyra och letade efter kontraktet med Knoll. Göstas uppmaning att ringa till Arlanda och be om att hålla planet, sitter djupt i minnet.
 
 
*****
Kerstin Kamnäs intervjuad av Sören Densjö den 17 mars 2022 med Marie Almqvist som bisittare.